2014-11-03

Människans psykiska grund

Affekter, relationer, operationer - Grunden för Homo Psychicus
Mot en människoteori i dynamiken mellan det analoga och det digitala
Av Alf Nilsson
Symposium, 2014

Professor emeritus Alf Nilsson har från 2005 givit ut fem böcker om Homo Psychicus, människan som psykisk varelse. Den senaste boken kom ut innan sommaren i år och har titeln Affekter, Relationer, Operationer – Grunden för Homo Psychicus (Nilsson 2014, Brutus Östlings förlag Symposion).

Detta är den avslutande boken i serien, enligt författarens eget förord. Den bygger vidare på de tidigare böckerna och författaren rekommenderar att man börjar med att läsa åtminstone den närmast föregående innan man tar sig an denna. Jag instämmer, men vill ändå hävda att man med stor behållning kan läsa den fristående. Författarens grundläggande ansats i beskrivningen av Homo Psychicus är utvecklingsperspektivet. Varje människobarns ontogenetiska utveckling till vuxen individ är en avspegling av människans evolutionära historia. Den vuxna individens psykiska funktion är i sin tur ett resultat av både de evolutionära förutsättningarna och ens egen utvecklingshistoria.

I denna bok läggs ett särskilt fokus på människobarnets tidiga utveckling och de två viktigaste utvecklingslinjerna; den operativa (kognitiva) linjen och affekt-föreställningslinjen. Den (evolutionärt äldre) operativa utvecklingslinjen utgår ytterst från de medfödda reflexerna. Författaren använder sig av två termer som myntats av kognitionsforskaren Teresa Bejarano för att härleda det vidare ursprunget till denna linje. Förväntan a priori, innebär i princip en medfödd motorisk beredskap för att reagera på stimuli enligt fastlagda mönster. Varje art har sin unika uppsättning av medfödda reflexer.  Redan i denna icke-mentala grundutrustning har människan en unik förutsättning; en potential för att laborera med negationer. Det som är och det som inte är. Detta är en kapacitet som även våra närmaste släktingar bland primaterna saknar.

Den andra typen av förväntan, a posteriori, är en beredskap för härma handlingar och beteenden. I livets början gäller det särskilt barnets härmning av sina anknytningspersoner. Den operativa linjens logiska funktion är digital. Affekt-föreställningslinjen utgår från de medfödda affekterna. Författaren utgår från den teori om människans affektsystem som utarbetats av Silvan Tomkins. Affekterna är i sitt evolutionära ursprung ett handlingstänkande, som efter utvecklingen av neocortex fått en annorlunda roll. Affekterna är analoga förstärkare av alla slags stimuli och som sådana människans helt primära motivationssystem. De är också det kommunikativa medel som reglerar alla mänskliga relationer och som formar vår identitet.

Jag vill varmt rekommendera denna bok till alla som har ett intresse för psykologi. Läsaren behöver dock beväpna sig med skärpt koncentration. Boken är tätt kondenserad och fullmatad med associationer och information. Den som inte är alert tappar obönhörligen tråden. Intellektuellt kurage är också en nödvändig dygd. Den som följer författarens argumentation i beskrivningen av Homo Psychicus kommer obönhörligen att få se sina invanda uppfattningar om människans psykologi utmanas och förändras.

Syftet med projektet om Homo Psychicus är att ge en helhetsbild av människan som psykisk varelse. Det är inte många som skulle våga sig på en sådan uppgift och än färre som skulle klara av att ro det i land. För första gången, mig veterligen, har någon lyckats ge en vetenskapligt hållbar och konsekvent beskrivning där människan hänger samman, från neurologi till psykologi.  Nyckeln till att öppna dessa nya perspektiv har författaren har funnit i den moderna affektteorin. Ett mycket välbehövligt banbrytande arbete, hittills endast tillgängligt på svenska språket.