Hoppa till huvudinnehåll
Telefon 08-567 06 400 Fax: 08-567 06 499 E-post: post@psykologforbundet.se Vasagatan 48.. Postadress: Box 3287 103 63 Stockholm
Ssykologtidningens logga 2011
OM FÖRBUNDET PRESS KONTAKT WEBBKARTA AVANCERAD SÖKNING
Psykologtidningen
Annonsera
Prenumerera
Nyheter
Kontakt
  
Hem > Psykologtidningen > Film & Teater

Annons

Manus och regi: Ruben Östlund
I rollerna: Anas Abdirahman, Sebastian Blyckert, Yannick Diakite, Sebastian Hegmar, Abdiaziz Hilowle, Nana Manu, John Ortiz, Kevin Vaz.

Recension: Jonas Mosskin

Ruben Östlunds film Play briljerar, enligt Jonas Mosskin, som hänförs av denna experimentella film om utsatta barn. Filmen bygger på verkliga händelser där ett tonårsgäng specialiserat sig på att råna jämnåriga pojkar.

Regi och manus: Alix Delaporte
Angèle: Clotilde Hesmes Tony: Grégory Gadebois


Recension: Cecilia Hector

Filmens namn lovar inte gott, enligt Cecilia Hector, men hon ser en film i vilken regissören har lyckats skapa ”en mycket autentisk skildring av den långa vägen från misstro till ömsesidig tillit.”

Happy end
Regi: Björn Runge


Recension: Cecilia Hector

Med filmen Happy End har Björn Runge fullbordat sin ”befrielsetriologi”.
- Han har med den kanske rent av gett namn åt den här trenden, skriver Cecilia Hector.
 

Regi: Lisa Aschan.
Distrubutör: TriArt Media.
 

Recension: Jonas Mosskin

Sedan urpremiären på Göteborgs Filmfestival i vintras har Apflickorna av långfilmsdebutanten Lisa Aschan, hyllats och turnerat på festivaler världen över. Nu går den äntligen upp på svenska biografer.

Pjäs av Tom Kempinski. Regi: Björn Melander.
Scen: Dramatens Lilla scen.
Medverkande: 
Reine Brynolfsson och Melinda Kinnaman

Duett för en
Recension: Ceccilia Hector

Det är nu drygt trettio år sen Tom Kempinski skrev pjäsen Duett för en. Den gjorde då succé i London och snart även på Broadway.

Regi: Giorgios Lanthimos

 Recension: Jonas Mosskin

Dogtooth är en hyllad grekisk film av regissören Giorgios Lanthimos och handlar om en instängd ångestfylld familj. Filmen är ett måste för psykologer, skriver Jonas Mosskin.

Regi: Derek Cianfrance

Recension: Cecilia Hector

Vill du se det användbara begreppet ”upprepningstvång” gestaltat på film? Då ska du se den amerikanske independentfilmaren Derek Cianfrances film, Blue Valentine.
Dokumentärfestivalen Tempo i Stockholm
Strora scenen
Ur "Stora scenen"

Cecilia Hector sett flera filmer i en ny genre kallad ”In Treatment”, bland annat Stora scenen, Leningrads sista dagar och 12 Angry Lebanese.
 Läs mer om festivalfilmerna
  

Black Swan
Regi: Darren Aronofsky

 
Recension: Cecilia Hector

I Black Swan förvandlas svanen, spelad av Natalie Portman som fick en Oscar för rollen, från vit oskuld till svart demon. Cecilia Hector ser en passionerad, men mångtydig film.
 Läs recensionen

  
Jag dödade min mamma
Regi: Xavier Dolan

 
Recension: Cecilia Hector

Den unge Huberts furiösa och desperata frigörelseprocess från sin mamma skildras med lika delar överdrifter som djupa insikter. Cecilia Hector lutar sig tillbaka och tycker det är skönt att inte vara måltavlan.
 Läs recensionen


Att bli en dåre!
Regi: Kia Berglund
Bli en dåre
Recension: Cecilia Hector

På Teater Giljotin i Stockholm pågår ett projekt som du inte ska missunna dig, skriver Cecilia Hector, som har deltagit i denna 48-timmars happening där publiken deltar som både anhörig, personal och patient.
 Läs recensionen


Gudar och människor
 
Regi Xavier Beauvois 
Gudar och människor
Recension: Cecilia Hector

En autentisk filmberättelse om nio munkar som insisterar på alla människors lika värde, och som själva faller offer för islamistiska terrorister, riskerar att fungera som en bumerang, skriver Cecilia Hector.
 Läs recensionen


Trädet 
Manus och regi: Julie Bertuccelli



Recension: Cecilia Hector

- Vi får en provkarta på olika sätt att förhålla sig till sorg, skriver Cecilia Hector om filmen Trädet där ett mangoträd får en betydelsefull roll som katalysator för ett flertal faser i sorgen.
 Läs recensionen

  
Biutiful 
Regi: Alejandro González Inárritu


Recension Cecilia Hector

Filmen Biutiful bärs upp av den monumentale Javier Bardem i rollen som Uxbal. Cecilia Hector ser en mörk berättelse om människohandel som ändå kontrasteras av många ljusglimtar.
 Läs recensionen


  
Fyra år till
Regi: Tova Magnusson


Recension Cecilia Hector

Komedi på utsökt svenskt vis
Ljuv kärlek över partigränserna uppstår med förväntade komplikationer, missförstånd och samvetsbetänkligheter.
 Läs recensionen

  
Vill jag vissla, så visslar jag
Regi: Florin Serban



Recension: Cecilia Hector

Tvånget att schabbla inför frigivningen
En film som förblir i minnet, skriver Cecilia Hector, är den rumänska fängelsefilmen ”Vill jag vissla, så visslar jag” som handlar om en ung man med en stark vilja.
 Läs recensionen

 
Till det som är vackert
Regi: Lisa Langseth


Recension Cecilia Hector

- Detta är en pärla i höstens svenska filmflod, skriver Cecilia Hector, som ser en bildberättelse om en ung kvinna som med få förutsättningar får en inblick i den vackra världen och förförs, förgås och växer i en ny tillvaro.
 Läs recensionen
    
The Social network
Regi: David Fincher


Recension av JONAS MOSSKIN

Sagan om Facebooks grundare
Mark Zuckerbergs sajt Facebook var från början en rejtingsajt där man poängsatte skolans tjejer. På två timmar hade han fått 22 000 sidvisningar och Harvards nät hade kraschat.
Läs recensionen
  

Hämnden
Regi: Susanne Bier



Recension av Cecila Hector
Visserligen heter Susanne Biers senaste film ”Hämnden”, men den kunde med samma rätt heta ”Försoningen”. Inte lika säljande förstås. Hämnd har varit det vanligaste temat genom hela filmhistorien, helt visst ett av de mest dramatiska.
Läs recensionen
  
I rymden finns inga känslor
Regi: Andreas Öhman
Se trailer nedan



Recension av Cecilia Hector
Ömsint komedi om Aspergers syndrom
Ur en lillebrors beroende av sin välfungerande bror växer en insikt om att i omvärlden finns välvilliga människor. Cecilia Hector imponeras av en regidebut och unga skådespelare.
Läs recensionen

Effi Briest
Regi: Hemine Huntgeburth


Recension av Cecilia Hector

Början av en relation
Berättelsen om Effi Briest har filmatiserats många gånger. I den aktuella versionen vistas Effi i en smutsig småstad där ljusglimten kommer från den fördomsfrie humanisten i gestalt av en apotekare, skriver Cecilia Hector.
Läs recensionen

  
Du och jag
Regi: Maren Ade
Du och jag
Recension av Cecilia Hector

En kvinnas sexuella frigörelse
Den unga kvinnliga regissören Maren Ade erhöll Berlinfestivalens näst högsta utmärkelse för sin film Du och jag 2009 och hon är värd det, skriver Cecilia Hector.

Läs recensionen

  
Fish Tank
Regi: Andrea Arnold
Fish Tank
Recension av Cecilia Hector

Att fånga fisk med bara händerna
Drottningen bland socialrealismens brittiska filmare är Andrea Arnold. Hon vill visa att medkänslan finns även där misären är kompakt, skriver Cecila Hector som sett filmen Fish Tank.
Läs recensionen

  
Miss Kicki
Regi: Håkon Liu
Miss Kicki Foto:Wu-Chi-wei
Foto:Wu-Chi-wei
Recension av Jonas Mosskin

Mamman som bara är luft
Miss Kicki är en ny svensk långfilm. Pernilla August, som spelar Kicki, gör ett tragiskt men träffsäkert kvinnoporträtt. Tonårssonen, spelad av Ludwig Palmell, hoppas att mamman ska finnas för honom. Jonas Mosskin som sett filmen lider med sonen.
Läs recensionen

  

Solisten
Regi: Joe Wright

Recension av Cecilia Hector

Det självpåtagna räddningsuppdraget
En verklighetsbaserad historia i Hollywoodtappning om en psykotisk svart man med musikalisk talang. En journalist som försöker ”rädda” honom till ett värdigare liv. Vad kan det ge, undrar Cecilia Hector.
 Läs recensionen



A Serious Man

Manus och regi: Bröderna Joel och Ethan Coen


Recension av Cecilia Hector
Den ofullbordade recensionen…
Bröderna Coen prövar i sin film A Serious Man, fysik- och matematikläraren Larry, på samma sätt som Gud prövade Jobs i Gamla testamentet. Det är roligt, men svårt att fatta alla poängerna, skriver Cecilia Hector.
 
 Läs recensionen



Behandlingen
Manus och regi: Johan Jonason
Film Behandlingen





















FOTO: PER HANSTORP


Recension av Jonas Mosskin

Behandlare och klient i obehagligt maktspel
I Filmen Behandlingen visar på den maktlöshet klienten kan känna i mötet med psykologer och behandlare, skriver Jonas Mosskin i sin recension.
Läs recensionen



Det vita bandet
Manus och regi: Michael Haneke
Film Det vita bandet














Recension av Cecilia Hector

Utforskning av ondskans genetik
I den österrikiske regissören Michael Hanekes aktuella film är Det vita bandet en symbol som ett par barn tvingas bära under ett år för att sona ett brott de inte begått.
Läs recensionen



FilmloggaFilmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga
Fem Psyk-Tecken = Toppbetyg

Apan
Regi:Jesper Ganslandt

Filmen Apan
Foto: Nordisk film

Recension av Cecilia Hector

Ångestens monografi som film
-ett litet mästerverk
 Läs recensionen
---------------------

FilmloggaFilmlogga Filmlogga Filmlogga
Fyra Psyk-Tecken

Prinsessa
Regi:  Teresa Fabik

Filmen Flickan
Recension av Cecilia Hector
När utseendet inte duger till prinsessrollen
 Läs recensionen
---------------------


Filmlogga Filmlogga Filmlogga
Tre Psyk-Tecken

Flickan
Regi: Fredrik Edfeldt, manus: Karin Arrhenius

Filmen Flickan
Recension av Cecilia Hector
En pärla med stor igenkänningsfaktor
 Läs recensionen
---------------------



Filmlogga Filmlogga Filmlogga
Tre Psyk-Tecken

Brustna omfamningar
Regi: Pedro Almodóvars

Brustna omfamningar Pedro Almodóvars
Recensension av Cecilia Hector
Livsavgörande men bristfulla relationer
 Läs recensionen
---------------------


Filmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga
5 Psyk-tecken = Toppbetyg

Antichrist
Regi: Lars von Trier

Antichrist Lars von Trier
Recensension av Cecilia Hector
En film som kommer att lämna många spår

 Läs recensionen
---------------------


Filmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga
4 Psyk-tecken = Mycket bra

Revolutionary Road

En film om medelklassens uteblivna revolt
Regi: Sam Mendes

Revolutionary Road
Bild: Paramount

Medelklassens uteblivna revolt
Recension av Cecilia Hector
Läs recensionen

- - - - - - - - - - -


Filmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga Filmlogga
5 Psyk-tecken = Toppbetyg

WALTZ WITH BASHIR

Animerad krigsfilm ställer frågor om skuld

Regi: Ari Folman

    
WALTZ WITH BASHIR 
Bild:Folkets Bio

Animerad krigsfilm ställer frågor om skuld
Recension av Jonas Mosskin
 Läs recensionen

FILMGUIDE

Guider: Cecilia Hector och Jonas Mosskin

Pina (CH)
Manus och regi: Wim Wenders
”Pina” är Wim Wenders hyllning till den för ett par år sen avlidna koreografen Pina Bausch som i många år även samarbetade med Cullbergbaletten. Filmen följer i 3D-teknik en lång rad av hennes trognaste dansares, via dansen, genomarbetade sorgeprocess.

Oslo 31 augusti CH)
Regi: Joachim Trier
”Oslo 31 augusti”, vinnaren av Stockholms filmfestivals högsta utmärkelse, är i hög grad värd en psykologs uppmärksamhet. Joachim Trier följer en man i 30 årsåldern efter rehabilitering på ett hem för missbrukare. Det är en utsökt studie i postterapeutisk depression, för att inte säga en existentiell nedstigning i helvetet. En ögonöppnare för behandlare.

A Dangerous method (CH)
Regi: David Croneberg
I A Dangerous Method skildras psykoanalysens tidiga år då Freud i sin strävan att göra psykoanalysen mer rumsren försökte samarbeta med den unge schweizaren CG Jung. Historiskt någorlunda korrekt utifrån Jungs självbiografi, men spekulativ vad gäller den begåvade Sabina Spielrein som kom att bli den destruktiva driftens uttolkare och den pionjär som förde psykoanalysen in i det förrevolutionära Ryssland. Vad som är farligt med metoden lämnas vi dock i ovisshet om.

Midnatt i Paris (CH)
Regi: Woody Allen
Putslustig turistreklam för Paris som knappast behövs, men som roar, med Allens alter ego bland konstnärer och bohemer i ohämmad nostalgi. En mellanfilm gjord med mästarens vänstra hand.

En enkel till Antibes (CH)
Manus och regi: Richard Hobert
En skröna där Sven-Bertil Taube får spela ut sitt register av klurig, sturig och charmfull gamling i ett stundtals halsbrytande samspel med Rebecca Ferguson som hans unga hemhjälp. Inte bara för pensionärer! 

Nader och Simin - en Separation (CH)
Regi: Asghar Farhadi
Två familjer i konflikt med varandra och sinsemellan. En situation som är lätt att identifiera sig med och samtidigt svår eftersom det hela utspelar sig i Iran med de speciella lagar som gäller där socialt och religiöst. Vardagligheten i spelet bryggar över olikheterna.

Norwegian Wood (CH)
Regi: Anh Hung Tran
En filmberättelse som seriöst utgår från den kvinnliga sexualiteten. Tror ni mig inte så kan jag bara föreslå att ni ser filmen. Den vietnamesiske regissören Anh Hung Tran gör bilder av Haruki Murakamis roman. Detta är filmen där dödsdriften och libidon utkämpar en rasande tvekamp.  

Four Lions (CH)
Regi: Chris Morris
Muslimsk fundamentalism utsätts för förödande komiska överdrifter när de fyra brittiska lejonen planerar att bomba en moské ”för att mobilisera muslimerna till det heliga kriget”. Det blir en fars om allvarliga saker som nog kan mobilisera någon att tänka till.

The King´s Speech (CH)
Regi: Tom Hooper
Se här hur en självlärd talpedagog lyckas lösa den blivande kungens krampaktiga rädsla för att stiga i faderns fotspår genom att empatiskt lyssna till prinsens egen berättelse om sin plågade barndom. Konsten är ofta bättre på att övertyga om psykoanalysens grundprincip än vetenskapen.

Medan åren går
(CH)
Regi: Mike Leigh
Nog har filmhistorien visat upp ensamma människor förr, men sällan så sjabbiga, trista och nergångna som i Mike Leighs senaste film. Det är mästerligt, men lika tråkigt som dessa människors liv är tyvärr också skildringen av dem även om Leigh försöker kontrastera dem sida vid sida med ett äkta par som kunde ha varit lika ensamma om de inte haft varandra.

Winters Bone (CH)
Regi: Debra Granik
En historia, som lyckas göra troligt att en 17-årig flicka står rycken mot fattigdom, kriminalitet och släktingars grymhet och hålla samman familjen, är uppbygglig utan ett uns av sentimentalitet. Den psykologiska förklaringen till att detta blir möjligt överlåtes åt betraktaren att begrunda. Storartat!x

Inception (JM)
Regi: Christopher Nolan
Stor Hollywoodproduktion där Leonardo diCaprio leder ett team som reser och styr folks drömmar och omedvetna liv. En fascinerande action som kombinerar Matrix, James Bond och lite "Eternal Sunshine of the Spotless Mind". Filmen leker med vår fantasi och använder drömteorier på eget vis. En intellektuellt intressant actionfilm.

Lebanon (JM)
Regi: Samuel Maoz
Samuel Maoz har gjort en klaustrofobisk film om kriget i Libanon på 1980-talet. En och en halv timme spenderar man i en israelisk stridsvagn på väg in i okänt land, utan riktning och mål. Rädslan i ögonen, röken från cigaretterna, stanken från pisshinken och soldaternas svett gör att man aldrig mer vill se ett krig. Aldrig! 

Dogtooth (JM)
Regi: Yorgos Lanthimos
Hyllad grekisk film. En familjetyrann låser in fru och uppfostrar sina tre barn i en villa med tillhörande trädgård. Han lär dem att skälla på flygplan och att frukta världen utanför staketet. Likt en kuslig parafras av historien om Josef Fritzl lyckas regissören skildra barnens utsatthet i händerna på en sadistisk och psykiskt sjuk man.

Ångrarna (JM)
Regi: Marcus Lindeen
En dokumentär om två män som genomgått könsbyte och sedan ångrat sig är gripande, tragisk, humoristisk. Ett filmat samtal mellan två personer som offrat och lidit mycket och som resonerar kring identitet, genus, uppväxt och om att vara man eller spela kvinna. En finstämd film som är komplex och psykologiskt intressant.

Du kommer att möta en lång mörk man (CH)
Regi: Woody Allen
Det är bara att falla in i jubelkören: Woody Allens senaste film är oemotståndlig. Han förför med sin charm, humor och osvikliga psykologiska blick. Här handlar det om självbedrägeri. Han verkar ha lämnat Manhattan för gott och visar hur brittiskt elegant han kan vara.

Himlen är oskyldigt blå
(CH)
Regi Hannes Holm
Den uppskattade filmen om ett verkligt kriminaldrama i 70-talets Sandhamn, Stockholms skärgård spelas upp i en seg räcka dåligt hopfogade vinjetter som på intet sätt gör de goda skådespelarinsatserna av bland andra Bill Skarsgård och Björn Kjellman någon rimlig rättvisa.

Ond tro (CH)
Regi:  Kristian Petri
är ur en synvinkel en rätt traditionell skräckfilm med ensam kvinna i mörka gränder som ständigt utsätter sig för nya faror. Men fotot är Hoyte van Hoytemas (Låt den rätte komma in) och manus är skrivet av Magnus Dahlström (Järnbörd), så här döljer sig ett drama om självskadebeteende och sado-masochism. Njutbart för den som har smak för sådant.

The Kids are Alright (CH)
Regi: Lisa Cholodenko
Joni och Laser är ett par trevliga och välfungerande tonåringar, deras mammor lever i ett lesbiskt äktenskap som knakar ungefär som alla äktenskap gör ibland, men när tonåringarna börjar forska efter vem som är deras pappa sätter det igång rörelser i familjen som hotar att spränga den. Med denna realistiskt och rakt berättade historia bryter man mark för att utan ironi och med empati visa hur de nya familjekonstellationerna har sin egen dramaturgi.

La Dance (CH)
Regi: Frederick Wisenman
Frederick Wiseman, den legendariske dokumentärfilmaren, bjuder oss att följa med bakom kulisserna på Paris Operan. De tre timmarna besöket varar virvlar iväg på tåspetsarna in och ut bland alla som strävar med dansproduktionerna.

Puss (CH)
Regi: Johan Kling
Puss är tyvärr en fjäderlätt komedi som blivit baktung. Det dryper av goda idéer som en efter en faller platt. Vad kan man säga? Kom igen, Johan Kling, vi vet att du kan! 

Greenberg.
Regi: Noah Baumbach
(CH)
Här demonstrerar komikern Ben Stiller tesen att mani är ett försvar mot depression. Han gör det rörande och absolut avtändande. Just så som depressionen hos en nära anhörig kan upplevas.

Invictus - De oövervinnerliga (CH)
Regi: Clint Eastwood
Morgan Freeman som Nelson Mandela i en berättelse som låter det ständigt lika misslyckade nationella rugbylaget, Invictus spegla Mandelas ledarfilosofi. Alla ska med, och alla ska ses, om nationen ska kunna enas och försoning ske. Mycket effektivt.

En Profet (CH)
Efter att ha sett den hyperrealistiska (med surrealistiska inslag) En Profet kan ingen fortsätta att förorda fängelsestraffet i dess nuvarande form. Stor publiksuccé i Frankrike.

The Ghost Writer (CH)
Regi: Roman Polanski
I The Ghost Writer visar mästaren hur man förvandlar sina privata erfarenheter till
filmkonst i thrillergengren – var annars när det gäller Roman Polanski?

Gainsbourg – ett legendariskt liv
(CH)
När serietecknaren Joann Sfar får fria händer att teckna geniet och erotomanen Serge Gainsbourgs liv, blir det lustfyllt destruktivt med judeförföljelsen som vakuumsug i bakgrunden. Gainsbourgs egna demoner får gestalt som medspelare.

Sebbe
(CH)
Regi: Babak Najafi
En svensk film från samhällets baksida med idel okända skådespelare som alla gör ett autentiskt intryck. En sensationell debut av regissören Babak Najafi. Alla kan se den med behållning men för socialarbetare och lärare borde den bli obligatorisk.

En enda man (CH)
Regi: Tom Ford
När designern Tom Ford debuterar som filmregissör kunde man befara ett glansigt ytmanifest. I stället får vi blicka rakt in i en existentiell kris efter att en man (spelad av Colin Firth) förlorat sin älskade.

Miraklet i Lourdes (CH)
Filmen ställer frågan om guds existens och allmakt på sin spets i kontrast till mänsklig futtighet. Dessutom får vi underlag för att studera religionens psykologiska grund. Den MS-sjuka kvinnan spelas mirakulöst bra av Sylvie Testud som nyss var lika övertygande som Francois Sagan.

Up in The Air (CH)
Regi  Jason Reitman
En komedi där överklassens salonger nu är flygplatsers VIP-rum och hotellsviter, med 2000-talets Cary Grant, George Clooney. Rapp, spirituell replikföring som i grunden handlar om fasan inför den avhumaniserade tillvarons tomhet. En lättviktig tankeställare som gynnas av tre Oscarsnomineringar.

Kärlekens krigare (CH)
Regi: Simon Staho
Dansken som ständigt använder stora svenska skådespelarna i sina filmer (Persbrant i Dag och natt, Endre i Himlens hjärta och Rapace i Daisy Diamond) ha gjort det igen. Nu lanserar han nästa generation skådespelare: Shima Niavarani i detta drama om det incestuösa övergreppets konsekvenser. Inte påträngande som Daisy Diamond, utan poetiskt drabbande.

An Education (CH)
Regi: Lone Scherfig
Lika oförutsägbar som filmen Italienska för nybörjare var, lika otroligt förutsägbar visar sig den lilla moraliteten An Education vara. Förbluffande att den väcker sådant gehör bland jurymedlemmar på festivaler världen runt.

Avsked (CH)
För alla oss som följt begravningsentreprenörerna i Six Feet Under kommer här en japansk vinkling. Ung cellist förlorar jobbet i symfoniorkestern och tvingas flytta tillbaka till den mindre hemstaden där han blir assistent till en företagare som specialiserat sig på att iordningställa de döda inför begravningen. Det blir till en historia med djup och känsla för det väsentliga i tillvaron.

Bright Star (CH)
Regissören Jane Campion (En ängel vid mitt bord och Pianot) bildsätter vällustigt romansen mellan poeten John Keats och hans unga granne, den självmedvetna flickan omgiven av en kärleksfull familj i det pryda men sensuella skiftet 1700-1800-talets England.

The Imaginarium of Dr Prosperos (CH)
En faustsaga för oss vuxna barn som är villiga att för ett par svindlande timmar gå in i primärprocessens drömvärld. Ska helst ses tillsammans med andra i biomörkret för full utdelning av bildfantasteriet.

Milleniumtrilogin (CH)
Mest som en tröst för oss som lagt Stieg Larssons böcker ifrån oss och ännu en stund vill dväljas i sällskap av maskrosbarnet Lisbeth Salander. Hennes relationslöshet är både gripande och skakande, en superhjältinna som vi aldrig kan komma nära.

Greenaways Nattvakten
(CH)
Vacker och tänkvärd med tydligt kvinnoperspektiv. En film att njuta storligen av.

Wellcome (CH)
Angelägen film om flyktingsituationen i vår närhet. Uppfodrande tema.

Man tänker sitt (CH)
Udda skildring av udda människor med stora tankar.

Faustas pärlor (CH)
Porträtt av en ung indianska som sörjer sin mor. Bilder som stannar kvar i minnet.

Teza (CH)
Etiopiens nutida historia sedd ur en ung läkares ögon. Som bonus får vi både en drömanalys av en byälste och traumabehandling på etiopiska.

The Loop (CH)
En förvånansvärt överreklamerad politisk fars som rikligt göder politikerföraktet. Att se James Gandolfini (Tony Soprano) som USAs överbefälhavare är trots det en fröjd.

Bröllopsfotografen (CH)
Ulf Malmros har motat in en alldeles egen värmlandsfars med mörka underströmmar. Hans Smala Sussie får här en slags uppföljning där Björn Starrin spelar på sin utstrålning av stöddigt självförtroende utan substans och Tuva Novotny på sin sköra elegans gränsande till kollaps

Apan (JM)
En tät vansinnesfärd i bil i Stockholm med en instabil man som gjort något fruktansvärt. Frågan är vad? Tung film av hyllade Jesper Ganslandt. (Se också recension)

Behandlingen (JM)
Roy har ont i ryggen och blir skickad av sin fru på en alternativ behandling i skogen. Terapeuten ballar ur och det blir jobbigt för alla inblandade. Långfilmsdebut av Johan Jonason. 

Hälsningar från skogen (JM)
Mikael Cee Karlsson filmar sin familj i halländska Gällared. Finstämt om livets gång i ett litet samhälle med kor, Bygdegård och röda Marlboro.

Precious (JM)
En tonårsgravid svart tjej föder ett utvecklingsstört barn i socialrealistiskt New York-drama. Maria Carey och Lenny Kravitz är med på ett hörn.

Som en pascha (JM)
Dokumentärfilmaren Svante Tidholm besöker i tre års tid Tysklands största bordell, ett elva våningar högt hus som heter Pascha. Visas på SVT i vår.

Psykologer
tittar på film
Det är Jonas Mosskins filmklubb på Kulturhuset i Stockholm.
Han visar en film och bjuder in en intressant gäst som kommenterar filmen utifrån ett psykologiskt perspektiv.
Därefter diskussion tillsammans med publiken och häng i baren.
Till filmklubbens Facebooksida
Annons