|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Psykolog inom geriatriken
 |
Namn: Beata Terzis
Yrke: Chefspsykolog, Doktor i medicinsk vetenskap
Arbetsplats: Södra Stockholms geriatriska klinik |
- Testning och bedömning är vår huvuduppgift och den kompetensen efterfrågas tydligt. Där är vi unika. Men vi kan så mycket mer. Allt från grupprocesser till samtal med döende. Det finns massor att göra!
Som chef för psykologgruppen har Beata Terzis administrativa uppgifter, utvecklingsansvar och personalansvar för sin grupp men är också kliniker. Hon tillhör demensutredningsteamet och utför neuropsykologiska bedömningar på de patienter som kommer till klinikens minnes-mottagning. Hon är även handledare för de PTP-psykologer (tjänstgöring för legitimation) som är knutna till psykologenheten. Beatas forskarbakgrund rör minneskompensation vid mild Alzheimer.
Vad gör du?
En arbetsdag kan jag på förmiddagen testa en patient som kommer till minnesmottagningen och sedan arbeta med utlåtandet på eftermiddagen. Nästa dag kanske jag bara har möten med t ex klinikledningen eller med chefer för andra professioner. En annan dag handleder jag PTP- psykologerna och deltar i diagnosdiskussioner kring patienter.
Vi psykologer deltar i diagnosdiskussioner där var och en i teamet (läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut och psykolog) bidrar med sin specifika kompetens till diagnosunderlaget. Att få en demensdiagnos klargör mycket även om det är oönskat och obehagligt. Ofta kan det innebära en livskris för familjen eftersom det inte är något man kan förbereda sig på innan. Efter diagnosdiskussionen bjuds patienten tillsammans med anhöriga in för ett informationssamtal om diagnos och eventuell behandling. Jag pratar då med anhöriga om diagnosen, hur vi kom fram till den och fångar upp reaktioner, vad de tänker och önskar. Om patienten är relativt välfungerande kognitivt kan det hända att jag tillsammans med läkaren talar med personen direkt.
Som psykolog kan jag hjälpa anhöriga med deras känslomässiga reaktioner och funderingar och gå utanför de medicinska aspekterna av demenssjukdomen. Vi talar om bemötande och kan förklara känslor och kognitiva (tankeprocesser) begränsningar. Hur kommer det sig t ex att patienten frågar om samma sak tio gånger? Jag kan förklara det i neuropsykologiska termer men också vad som händer i patienten känslomässigt när den anhörige svarar irriterat. Det här är unikt för oss psykologer. Även andra yrkesgrupper har samtal med anhöriga men endast vi kan bidra med kunskapen kring kognition på det här sättet. Vi handleder även personalen kring bemötande av kognitivt sviktande patienter. Detta gäller inte bara personalen på minnesmottagningen, utan även den personal som arbetar med strokepatienter och på de geriatriska avdelningarna. Vi erbjuder anhörigsamtal och anhöriggrupper men även samtalsgrupper för personer som nyinsjuknat i demens.
Vad är en psykolog här bra på?
Vi har specialkunskaper i neuropsykologi, kognition samt geropsykologi. Med vår utbildning är vi väl lämpade att testa de äldre personer som blir remitterade till minnesmottagningen. Uppgiften är svår för det är inte lätt att gå igenom minnesutredningen, bli testad och blottad. Att misstänka att man har fel på minnet är svårt, både för patienten och för de anhöriga. Patienterna är sköra och ofta multisjuka och saknar ibland sjukdomsinsikt. Det är inte ovanligt att patienter undrar varför de ska sitta hos mig i ett par timmar och ”testa minnet” när de inte är det minsta glömska! Det är en utmaning att kunna genomföra utredningen på ett värdigt sätt och ändå få fram patientens kognitiva kapacitet utan att kränka. Vi måste respektera personens integritet men ändå försöka få fram så mycket som möjligt om hans eller hennes bristande funktioner, en besvärlig balansgång. Vi psykologer sätter ofta fingret på problemet men ska sedan också stötta patienterna. Ett exempel är den känsliga frågan om lämpligheten för en patient att ha kvar sitt körkort. Till vår hjälp har vi både kollegial och extern handledning.
Vi psykologer är en viktig kugge i ett multidisciplinärt team där alla yrkeskategorier medverkar med olika delar. Vi bidrar med unik kunskap som ingen annan kan ersätta, särskilt gäller det neuropsykologiska bedömningar. Vi har kunskap om äldre, om gerontologi, livskriser i åldrandet, om hur en äldre person reagerar och hur en depression hos äldre kan skilja sig från den hos yngre personer. Vi kan förklara och förmedla denna kunskap på ett konkret sätt till patienter och närstående vilket kan vara till hjälp i t ex en krisbearbetning. Vi kan också förmedla vår kunskap till andra yrkeskategorier som kan bli till nytta i den fortsatta rehabiliteringen. Genom observationer och test kan vi kanske kartlägga att personen har så kort uppmärksamhetsspann att han eller hon har svårt för att ta emot instruktioner. Eller vi kan se att minnet, nyinlärningen, är så nedsatt så trots att patienten till det yttre är helt intakt och verbal så fungerar det inte att ta emot instruktioner och utföra de övningar som sjukgymnast och arbetsterapeut arbetar med.
Rent generellt tycker jag också att psykologer kan vara bra chefer eftersom vi har ett helhetsperspektiv och har kunskap om grupper och organisationer.
Vad är svårast?
Den största svårigheten är att inför organisationen, övrig personal och klinikledning visa hur bred och viktig psykologkompetensen är. Våra insatser på minnesmottagningen är självklara och nödvändiga. Det arbetet är så väletablerat och inarbetat. Andra delar av vår kompetens, förutom testning, är svårare att lyfta fram. Vi psykologer försöker därför aktivt och kontinuerligt visa på möjliga områden där vår kompetens kan vara till nytta. Genom att föreläsa och undervisa andra yrkesgrupper på kliniken gör vi vår kunskap synlig. Vi tar ofta initiativ till och driver olika samarbetsprojekt med andra personalkategorier vilket leder till en större förståelse av vårt arbete. Inom geriatriken är det inte självklart med psykologer. Kanske har geriatriken lite låg status. Men det kommer att ändras. Vi har en spetskompetens som är nödvändig för väldigt många, inte bara när det gäller testning utan hela spektrat av den åldrande människans psykologi. Den kunskapen kommer att bli attraktiv!
Susanne Bertman
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|