Psykolog Skolan

Skolpsykolog

Namn: Johan Bjerin
Titel: Skolpsykolog
Arbetsplats: Centrala resursteamet, Västra innerstaden, Malmö

Skolpsykolog Johan Bjerin arbetar på många olika plan genom samtal, konsultation och handledning. Han kan ge nya perspektiv och handlingsalternativ. Vid krishantering har han en tydlig back up funktion.

”Många står handfallna men vi träder fram med kompetens och handlingskraft och gör enorm nytta. När det gäller missnöjda föräldrar kan vi sortera och härbärgera den ångest som sprids.”

Johan har också snabba konsultationer med arbetsledare och lärare och anger riktning och strukturerar. ”Vi skolpsykologer hjälper till att hålla kvalitet i nivån på hur man tänker och talar. Tidigare tog andra utan kompetens vårt jobb och gick vilse. Vi öppnar dörrar och gör nytta i samverkan.”

Centrala teamet
Johan Bjerin arbetar som psykolog i Malmö i ett centralt team som arbetar mot skolor, förskolor och särskolor. Han är en av tre psykologer med ett upptagningsområde på 3- 4000 barn. Förutom psykologerna består teamet av speciallärare, specialpedagog och skolläkare. En av Johans
psykologkollegor är också teamsamordnare. I samarbete med barnpsykiatrin och barnrehabilitering arbetar de för att skapa förbättrade rutiner och insatser för barn i behov av särskilt stöd. Teamet engagerar sig också i exempelvis metoder för läs-och språkutveckling. Uppdragen kan gälla allt från problematik kring ett enskilt barn till grupproblematik i en skolklass. Ofta uppstår också behov av förebyggande och stödjande handledning av skolpersonal. Teamet finns även för föräldrar. Antalet psykologer har ökat. Man har sett mycket mer nytta och användbarhet av psykologernas arbete på senare år och har uppskattat de tjänster Johan och hans kollegor kan erbjuda. Barn och ungdomschefen ser att psykologerna används och att det ger gott resultat i organisationen.

Uppdragen
”Vi får uppdrag från skolorna. Det mesta är akut, bedömningar eller tester. Jag är ute och observerar och samtalar med personal och föräldrar. Vanligt är skol- och inlärningssvårigheter, dålig koncentrationsförmåga, kamratproblem. Vi har en konsultationsprocess med personalen eller gör en bedömning. Vi kan se mer på eleven direkt och kanske gå vidare med begåvningstestning, självskattning och utredning. Vi får en bild av eleven och ger förslag till åtgärder utifrån det. Ibland vill skolan ha hjälp när de ska placera eleverna i olika grupper. Ibland ser vi om barn har rätt att gå i särskola och får då prata med föräldrar några gånger, en stor och svår fråga där vi får jobba varsamt och ge föräldrarna tid. Jag gör också observationer, mest på förskolan.

Vi försöker jobba med i de akuta ärendena och med enskilda individer i fokus. Andra ärenden är mer förebyggande på mer strukturell nivå. Om jag ska prioritera grovt så ska det förebyggande gå före det akuta. Vi har förebyggande och kompetenshöjande insatser t ex nätverk av förskolepersonal där vi träffas och diskuterar mer kring föräldrasamverkan utifrån personalens synvinkel. Som psykolog tillhandahåller jag struktur och ställer frågor och kommer ibland med inlägg och förslag. En fråga som står i fokus idag är gränsdragningen för förskolans föräldrar.”

Trivs med arbetet
”Mitt jobb är jättekul. Jag är så nöjd. Barn och ungdomar är ett tacksamt fokus. Det är också spännande att jobba med organisatoriska frågor. Det är mycket vuxenarbete också inom skolpsykologin. Nästan allt jobb går genom de vuxnas bilder och uppfattningar och de vuxnas tillkortakommanden på olika sätt. Det finns också mycket pedagogiska inslag i det vi gör.”

Fokus på krishantering
"Vi har haft flera dödsfall med elever, barn som dött i olika sjukdomar eller genom olyckor. Jag pratar med personalen och hjälper lärarna med hur
de kan meddela klassen att eleven avlidit, vilka ord de kan använda. Jag hjälper personalen att göra checklistor, diskuterar, har mini workshops.
Hur ska man göra? Hur kan vi lägga upp en strategi? Det ger mycket positiv respons eftersom skolpersonal ofta upplever vanmakt och handfallenhet inför att möta de som drabbats direkt och indirekt av ett dödsfall. Också personalen själva är på olika sätt mer eller mindre drabbade i sådana lägen och det är viktigt att de kan upprätthålla sin professionalitet inför elever och föräldrar."

POSOM (Psykisk och social omhändertagande) är en ledningsfunktion i händelse av en svårare kris katastrof för invånare i stadsdelen, inte bara skolan. Johan ingår i stadsdelens POSOM-grupp. På ett lokalt plan har varje rektorsområde sin krisgrupp med uppgift att samordna insatserna vid större händelser så som gisslandramer eller en stor brand. Spin off-effekten av att Johan är med i POSOM blir att han arbetar med kriser i mindre skala. Han blir ofta tillfrågad. ”Det finns mycket användbara tankar när det handlar om kriser. Kris är ju ett naturligt förlopp, en ny situation där individen på kort tid måste lära nytt. Det är en tuff kognitiv uppgift att navigera i en ny värld och att processa information. Om man förlorar en nära måste man ställa om. Tidigare livsstrategier fungerar inte. De kunskaperna kan man använda till annat som inte är så dramatiskt. Många psykologiska tänkesätt är inte så vardagliga men det är krisbegreppen.”

Arbetet är väldigt utåtriktat och Johan har ansvar för många små uppdrag. 5% av arbetstiden går åt till POSOM- uppdraget och 20% till uppdraget som särskolesamordnare. ”Som samordnare håller jag reda på de 15-20 barn som har särskolebehov i stadsdelen och på vilka vi ska ta emot. Jag är en förmedlande länk mellan det centrala resursteamet och de andra stadsdelarna. Jag har ansvar för var eleverna ska hamna och för att vi lever upp till vårt ansvar att ordna en placering för de elever som bor här.”

Samarbete
”Jag samarbetar med individ- och familjeomsorgen. med barnpsykiatrin, BUP och barnhabiliteringen. En jättebra kontakt är med barnhälsovårdspsykologerna i stadsdelen. I vårt team har vi inte utrymme att ta barn individuellt i behandling.
Vår stadsdel har hittat balans mellan att jobba med förebyggande och kunskapshöjande insatser så att mer kan tas omhand lokalt. Då kommer man ifrån att elever faller ur och måste utredas och att det blir så stort.

Jag diskuterar verksamheten på ett högre plan; organisation och kvalitet i barnomsorg t ex. ”Vi träffar ledarskapet i stadsdelen. Där kommer vår kompetens jättefint till sin rätt. Vi bidrar både med ett barnperspektiv och med ett människoperspektiv hur människor och grupper och dynamik fungerar. Verksamhetsledarna själva är upptagna av processer men vi kan mer på ett konsultativt sätt spegla eller ge förslag eftersom vi står lite utanför. Vi försöker hitta olika arenor där vi kan jobba lite högre upp i organisationen.”

Johan deltar i antagningsgruppen där barn och ungdomar med särskilda behov ska få placeringar, få särskild undervisning eller mindre grupper eller skoldaghem. Där deltar han utifrån enstaka ärenden eller bidrar med sin kompetens. Han ställer frågor kring barnen och hur det kan hanteras.
”Vi föreläser också för föräldrarna exempelvis om gränssättning. Det är ett långsiktigt arbete där vi ska hitta en gemensam kultur i vår stadsdel och slå ett slag för hur vi ska bemöta ungdomars normöverträdelse och behov av struktur.”

Hinner inte utvärdera
”Utvärdera? Nej det gör vi ganska dåligt p g a tidsbrist. Ofta blir det så att vi släpper eleverna efter en tid eftersom de är så många. Man får inte så mycket kvitto på hur det går. Det är på ett sätt en nackdel med att jobba i ett team kontra mot att sitta på skolorna som vi gjorde tidigare. Där hade vi mer kontinuitet och fick höra mer hur det går för eleverna. Vi har inte så bra strukturerade uppföljningar eller systematiskt kvalitetsarbete. Det finns ingen tid. Vi kämpar med journalskrivande och uppföljningar kontra att hinna vara ute. Men vi måste ju följa lagstiftningen. Vi har en dokumentation som handlar om våra uppdrag, en grov statistik. 2003 hade vi ett 80-tal ärenden och 2004 hade vi 140 ärenden. Många ärenden är gamla som vi ständigt jobbar med. Det varierar mycket över åren. Ett ärende kan ju handla om ett barn och ett annat om flera avdelningar på en förskola. Men jag tycker vi borde kunna ha en tydligare uppföljning

Sorgesamma ärenden
”När barn dör är det jättetungt. Det är inte svårt yrkesmässigt men det är väldigt sorgesamma ärenden. Jag känner väldig empati för den personal som möter barnen i sitt yrke och för de föräldrar som jag samtalar med. Efter sådana arbetsdagar känner jag mig väldigt trött. Det är också tungt att jobba med föräldrar som jag misstänker har någon form av personlighetstörningar. Det är svårt när barn inte har det bra och man inte kan göra något åt det. Möjligheten att få ett positivt utfall är begränsad just när det gäller sådana föräldrar som ofta är labila och ombytliga. Ibland kommer vi djupare in på vissa föräldrar. Det är tungt.
Mer sällan är det personal som inte fungerar så bra. Det är också tufft men mer en arbetsledningsfråga. ”

Susanne Bertman