Hanna Wallensten
Hanna har över 20 års erfarenhet av att föreläsa om normer, rasism, likabehandling och adoption och hon är en av få psykologer som arbetar med minoritetsstress. Hanna är själv adopterad från Etiopien och har personliga erfarenheter av rasism och utanförskap.

FOTO: Alexander Mahmoud
Född: 1971 i Etiopen, uppvuxen i Uppsala
Examen: 2017, Stockholms universitet
Nuvarande arbetsplats: Har egen praktik i Stockholm samt erbjuder föreläsningar och handledning till organisationer och företag.
På sin privata mottagning erbjuder Hanna stödsamtal och individuell terapi och möter ofta klienter med utländsk bakgrund. I sina föreläsningar och workshops ger Hanna olika perspektiv och råd för att hantera svåra och ofta känslomässiga situationer, samt delar med sig av egna erfarenheter. Publiken kan bestå av allt ifrån anställda på företag och organisationer som vill skapa en mer inkluderande och jämlik arbetsplats, till personer som arbetar med eller är närstående till adopterade. Målet är att väcka både intellektuell och känslomässig förståelse och insikt kring hur psykologiska processer kan skilja och förena oss.
Hanna bjuds ofta in av media för att prata om minoritetsstress. Hon förklarar, förtydligar och sätter ord på den stress den som inte inkluderas i normen i samhället kan uppleva. Det är allt ifrån TV4:s Nyhetsmorgon till Aftonbladet och i somras var Hanna även en av P1:s Sommarvärdar.
Tre frågor till Hanna
Vad motiverar dig i ditt arbete?
Jag började läsa psykologi för att jag ville förstå mer om varför människor är som de är och gör som de gör. Särskilt ville jag förstå motsägelsefulla tankar, känslor och beteenden. Jag är i dag övertygad om att psykologisk kunskap kan bidra till att förändra människors syn på varandra och på sig själva och jag motiveras av önskan att fler människor ska kunna känna att de är bra och får vara precis som de är.
Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv?
Utöver att vara nominerad och finalist till detta fina pris, så var att få sommarprata i P1 som legitimerad psykolog med en inriktning jag brinner för (och där jag bitvis saknat förebilder), ett oerhört stolt ögonblick.
Vad har du framför dig under det kommande året?
Jag ser mycket fram emot att fortsätta mitt vanliga arbete och mina studier på psykoterapeutprogrammet samt core-utbildningen i ISTDP. För att leva som jag lär hoppas jag även skapa utrymme för lite mer av både kreativitet och vila.