Historik

Den modell som kongressen sedan antog innebar att den blivande specialisten först skulle vara yrkesverksam i fem år efter legitimationen innan specialistutbildningen kunde påbörjas. Därefter skulle utbildningen inledas med den sk Professionskursen (nuvarande beteckning Introduktionskurs) som gavs av IHPU. Därefter skulle deltagandet i Seniorskollegium (numera Specialistkollegium) inledas. Under de tre år som kollegiet varade skulle sedan de sex valfria kurserna avverkas, samt ett Vetenskapligt arbete (numera skriftligt Specialistarbete) skrivas. På det stora hela är momenten och deras innehåll och omfattning i princip desamma nu som då. Det som ändrats är en del beteckningar, att karenstiden tagits bort och att det system med områden och funktioner som den ursprungliga ordningen innehöll har ersatts med områden och inriktningar.

Från start fanns tre områden, Klinisk, Pedagogisk och Arbetslivets psykologi. Under varje område fanns fem olika funktioner och tanken var att psykologen skulle välja att bli specialist inom ett område och en funktion. Själva implementeringen av specialistordningen blev dock fördröjd, eftersom en av förbundets yrkesföreningar startade en namninsamling med målet att utlysa en extra kongress som skulle riva upp beslutet att starta en specialistutbildning. En sådan genomfördes också, men de valda kongressombuden röstade med stor majoritet för specialistutbildningen!

Implementeringen inleddes med att det nyvalda Specialistrådet och utskotten började granska de ekvivaleringsansökningar som strömmade in. Ett flertal psykologer befanns uppfylla kriterierna för att utses till specialister direkt på sina dokumenterade meriter, medan många andra fick kompletteringsbesked.

Inför kongressen 1995 väcktes förslag att inrätta ett fjärde specialiseringsområde - Neuropsykologi. Så skedde också och vid en senare kongress inrättades ett femte område som kallades Handikappsykologi. I början av 2000-talet var intresset för att påbörja specialistutbildning inte särskilt stort bland psykologerna. Modellen med de fem funktionerna övergavs, och istället bestämdes att det var det vetenskapliga arbetets inriktning som fick beteckna specialistens särskilda kompetens inom det valda området.

När så förslag uppkom att inrätta ytterligare specialistområden beslutade kongressen 2004 att det behövdes en genomlysning av hela frågan och gav specialistrådet i uppdrag att till nästkommande kongress lägga fram förslag om en förändrad specialistordning. Rådet och utskotten arbetade med det hela tillsammans med studeranderådsrepresentanter och vid kongressen 2007 antogs propositionen utan reservation. Den nya ordningen innebar att den som ville bli specialist kunde börja direkt efter legitimationen, men det krävdes minst motsvarande tre års heltidsarbete innan specialistbehörighet kunde utfärdas. Dessutom infördes en tio-årsgräns för vilka meriter en sökande kunde tillgodoräkna sig. I övrigt var innehåll och omfattning som tidigare.

Efter 2007 har antalet antagna till specialistutbildning ökat kraftigt. Under kongressperioden 2010 - 2013 var antalet så pass stort att det stod alltmer klart att det inte längre var möjligt att fortsätta administrera specialistordningen med ideellt arbete. Inför 2013 års kongress förbereddes därför en avveckling av det gamla Specialistrådet och utskotten, och föreslogs uppbyggnad av en utbildningsavdelning som en del av förbundets kansli. Avdelningen skulle ledas av en rektor, och i övrigt bestå av studierektor och handläggare. Kongressen beslutade i enlighet med förslagen och under 2014 startade uppbyggnaden av den nya avdelningen. Under kongressperioden har flera förändringar gjorts i riktning mot striktare regler vad gäller tillgodoräknande av tidigare meriter och bedömning av de skriftliga specialistarbetena, allt i syfte att uppnå högre kvalitet och större trovärdighet för specialistpsykologernas kompetens.