Anders Broberg, leg psykolog, leg psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, 
professor i klinisk psykologi med inriktning barn och ungdomar, Psykologiska institutionen  Göteborgs universitet.

Hur barn påverkas av olika livshändelser – allt ifrån att börja förskolan till våld i familjen - har kännetecknat Anders Brobergs bana som klinisk, forskande och - inte minst - utbildande psykolog.

Redan Anders Brobergs avhandling från 1989 behandlade hur barns tidiga utveckling påverkades av att börja på dagis vid ett års ålder.
Efter arbetet med avhandlingen kopplade Anders ihop sin kliniska erfarenhet från BUP i Göteborg, där han börjat arbeta som psykolog redan 1973, med forskning. Den gällde främst begreppet ”anknytning” så då var ganska okänt bland de yrkesgrupper i Sverige som arbetade med barn.

” 1990-talet var en tid när den psykodynamiska teorin var ledande när det gällde att förklara uppkomsten av psykisk ohälsa hos barn”, säger Anders Broberg.   ”Samtidigt fanns det en stark kritik mot teorin, främst från olika inlärningsteoretiska inriktningar. Jag uppfattade det som att alla inriktningarna saknade något väsentligt för att beskriva och förstå den verklighet jag sett rent kliniskt. Jag tyckte att det saknades både ett vardagsperspektiv på relationen mellan barn och föräldrar och en teori som förenade ett sådant perspektiv med en gedigen vetenskaplig förankring. För mig blev anknytningsteorin bryggan mellan teori och praktik”

Så år 2003 publicerade Anders tillsammans med två andra barnkliniska psykologer den väl mottagna boken ”Klinisk Barnpsykologi”. Boken tonade ner begreppen psykisk sjukdom och specifika diagnoser. I stället beskrevs psykisk ohälsa hos barn som ”utveckling på avvägar”. Vardagsbegrepp som ledsna, rädda, skrämda, och bråkiga barn, barn som inte kan sitta still och barn som inte tänker som andra, ersatte de vedertagna diagnosbegreppen. Anknytningens betydelse för utvecklingen av psykisk hälsa och ohälsa lyftes också fram.

’Klinisk barnpsykologi’ har följts av flera artiklar och böcker där anknytning är ett centralt begrepp, senast ”Anknytning i förskolan” (2012).
” Den boken skrev jag också ihop med två andra författare, varav den ena är en av mina döttrar”, berättar Anders. ” Det var intressant att 30 år efter det att jag började med barnomsorgsforskning, få återkomma till området och beskriva den utveckling, och tyvärr nedmontering som skett när det gäller barnomsorgens kvalitet.”

Anders Broberg fortsätter sitt arbete för utsatta barn med att forska om tonåringar eller rättare sagt, om utbildning av föräldrar till tonåringar. Den röda tråden i hans forskning - att utgå från vardagen eller normalutvecklingsperspektivet – finns med även här.

Anders Broberg avslutar med en reflexion:
” För tjugo år sedan kände väldigt få i Sverige till begreppet anknytning. Nu har begreppet fått ett sådant genomslag att jag behöver ägna tid åt att förklara vad anknytning inte är, eftersom det tenderat att bli en etikett som klistras på allt fler företeelser”