Rikard Wicksell, med dr och psykolog, leder arbetet vid Sektionen för Beteendemedicinsk Smärtbehandling, Smärtcentrum, Karolinska Universitetssjukhuset.
Foto: Sara McKey/Natur och Kultur
Smärtans konsekvenser och behandlingen av dem har genomsyrat Rikard Wicksells professionella liv.
I början av 2000-talet rekryterades Rikard Wicksell till Astrid Lindgrens Barnsjukhus av den välkände barnsmärtläkaren Gunnar Olsson för att utveckla en KBT-baserad behandlingsmodell för barn och ungdomar med långvarig smärta.
- Inga medicinska behandlingar fungerade för dem. Varken skola, fritid eller umgänge med kamrater fungerade längre. I de värsta fallen hade barnen isolerat sig helt och gjorde nästan ingenting. För många familjer hade smärtan slagit livet i spillror, berättar han.
Och det var just smärtans påverkan på livet snarare än smärtan i sig som Rikard Wicksell kom att ägna sig åt.
- Jag började med ett halvår i biblioteket för att läsa allt om KBT och smärtbehandling. Men det fanns inte mycket att hitta som gällde just behandling av barn och ungdomar.
Rikard reste till USA och träffade världsledande experter i KBT-behandling av smärta hos barn. Men han insåg att det som gjordes i USA inte var så revolutionerande och att KBT bara hade blygsamma effekter på smärtan.
En viktig slutsats var att insatser för att hjälpa patienterna att uppnå stora förändringar måste handla om något annat än att minska deras smärta, om att istället kunna förhålla sig till smärtan så att den inte tillåts stå i vägen för ett aktivt och meningsfullt liv.
Sådana tankar fanns formulerade i Acceptance and Commitment Therapy (ACT), en vidareutveckling inom KBT-området som nyligen utvecklats i USA.
- Jag tyckte metoden passade som en hand i handske. Fokus ligger inte på smärtan i sig utan i stället på de beslut och beteenden som är avgörande för att kunna leva ett meningsfullt liv. Att lära en människa med långvarig och svårbehandlad smärta att leva ett rikt liv, att träna dem i att inte låta impulsen att minska smärtan ta över och dominera tillvaron blev kärnan i arbetet och forskningen. Detta synsätt representerar en stark kontrast mot resten av sjukvården där fokus normalt är just att minska smärtan. ACT efterfrågas alltmer, och innebär ett paradigmskifte inom svensk smärtsjukvård, berättar Rikard.
Ännu fanns inget vetenskapligt stöd för att använda ACT i behandlingen av smärta, vilket innebar att utvecklingen av den kliniska modellen måste göras i form av behandlingsstudier.
- Totalt finns det idag omkring 160 studier som vi och andra har gjort för att på olika sätt undersöka betydelsen av ACT vid smärta. Det tycker jag är tillräckligt för att kunna säga att ACT har ett vetenskapligt stöd.
Verksamheten på Karolinska Sjukhuset har under åren utvecklats till att omfatta vuxna patienter och på enheten arbetar idag ett 20-tal personer. Den kliniska forskningen och kunskapsutvecklingen står i fokus och samtliga patienter ingår i någon eller några studier.
- Av avgörande betydelse, för både forskning, utveckling och kliniskt arbete, är att vi har ett tydligt teoretiskt ramverk som samtliga på enheten, oavsett yrkesgrupp, utgår från, säger Rikard.
I april i år kom hans bok ”Att leva med smärta – ACT som livsstrategi”. Arbetet med boken gav en möjlighet att börja arbeta mer med spridning av behandlingsmodellen. En viktig fråga är hur man kan använda ACT också när det inte finns tillgång till välutbildade terapeuter.
- Självhjälp och internetbaserade behandlingsstudier har blivit en viktig del av arbetet, förklarar Rikard. Vi har genomfört en första studie och planerar nu för flera.
Som en följd av att ACT har haft så goda effekter på patienter med smärta har nyfikenheten väckts om modellen kan fungera även för andra patientgrupper med svårbehandlade och handikappande symptom.
- Jag vill ta reda på om ACT kan hjälpa patienter med svårbehandlad epilepsi, kroniska utmattningstillstånd, eller cancerpatienter med svåra restsymptom säger Rikard Wicksell