2021-01-18

Hållbarhetsmål 8: Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

Under mina reflektioner hittills är det egentligen inget mål som har känts svårt att relatera till ur ett professions-fackligt perspektiv, men med detta mål är vi verkligen på direkt facklig mark.

Vi som jobbar med att företräda våra respektive yrkesgruppers intressen och rättigheter i arbetslivet och i olika samhällssektorer vet hur stor spridningen är när
det gäller förutsättningar och arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden, och
lyfter vi blicken globalt är skillnaderna så klart enorma. De värsta villkoren, som
berör en chockerande stor andel av världens befolkning, är brutala. Pandemin har också slagit hårt mot de värden som detta mål omfattar - många människor världen över har helt förlorat möjligheten till en inkomst och pandemin har haft och kommer
att få konsekvenser för ekonomin i alla världens länder, sektorer och branscher under lång tid.

Liksom övriga hållbarhetsmål - väcker läsningen om anständiga arbetsvillkor tankar om att de värdeord vi använder för att beskriva förutsättningar och rättigheter är så enormt relaterade till kontexten. Vad är ”anständigt” i olika sammanhang? Hur definierar och hanterar vi orättvisa och när olika parters/gruppers/individers intressen på samma arbetsmarknad krockar? Kan vi jämföra utsatthet, värdera den som olika viktig? Hur företräder vi våra medlemmar samtidigt som vi kämpar för rättigheter för alla?

Även med detta mål blir jag ödmjuk när jag tänker på min situation i relation till människor som är utsatta och som lever långt från ”anständiga” villkor. Själv är jag oerhört priviligierad på alla sätt, och djupt tacksam för det. Inte sällan kan jag känna viss skam också. Samtidigt tänker jag att en hållbar politik/position måste omfatta utmaningar och skav på många olika nivåer, i relation till den unika kontexten, samt utgå från att förbättringar för vissa inte per automatik behöver innebära försämringar för andra. Men det senare kräver ett ramverk som utgår från ett helhetstänkande och att vi ständigt skiftar mellan det egna perspektivet och andras (eller kanske inte ens definierar perspektiven uppdelade på det sättet). Jag tänker mig också att det i ett hållbart förhållningssätt ingår att, utifrån det egna uppdraget och sammanhanget, ständigt ställa sig frågan hur vi kan bidra och vara en del av ansvarstagande och problemlösning.

Nyheter

Tillitsbaserad styrning är ett av våra mål

2024-04-25

Den 28 april är det världsarbetsmiljödagen. FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, ILO-kommittén,...

Kristina Taylor: "Utan dig inget förbund!"

2024-04-11

I slutet av januari samlades ordförande i samtliga förbund inom LO, TCO och Saco för att samtala ...

Kristina Taylor: ”Vår demokrati är ett gemensamt ansvar”

2024-03-06

Som ordförande i Psykologförbundet blir jag ibland kontaktad av medlemmar i olika frågor. Frågorn...

Aktivisternas brev väcker viktiga frågor om demokratiska strukturer

2023-03-07

För några veckor sedan fick Psykologförbundet och ett stort antal andra fackförbund ett brev från...

Kristina Taylor: "Palmepriset påminde mig om människans potential att kämpa för andras rättigheter"

2023-02-06

Förra veckan hade jag förmånen att närvara vid utdelningen av årets Olof Palmepris, som delas ut...