Hård ton inom politiken

Det pratas om blockeringar och lösningar och hur man kommer vidare och kan vara konstruktiv efter att framgångsrikt och tydligt placerat sig i ena ringhörnan. Att följa medielogiken underlättar ofta att nå fram med budskapet. Men det kan försvåra möjligheten till samarbete. 

Så fungerar människan. Angrepp är sällan den bästa grunden för ett bra samarbete. Hur bidrar det till en konstruktiv debatt om vilket samhälle vi vill ha? Och hur påverkar det samhällsdebatten att allt fler organisationer och företrädare för olika intressegrupper också går i politikens fotspår i samhällsdebatten? Även här ser vi allt oftare ett konfrontativt – inte sällan ensidigt – angreppssätt på olika frågor för att budskapet tydligt ska nå fram. 

Men hur bidrar det till samhällsutveckling om ansatsen är att kritisera andra och att lyfta fram sig själv och dem man företräder – inte sällan på andras bekostnad?

Jag företräder själv ett fack- och yrkesförbund och kan se lockelsen i att skapa en konflikt för att lyfta fram den egna kåren. Särskilt som det underlättar möjligheten att skapa opinion i en fråga. Enkla, konfrontativa budskap når fram. Förenkling och hårdvinkling leder till att fler tar till sig budskapet. Men leder det också till att fler faktiskt förstår när helhetsperspektivet och komplexiteten går förlorad? 

Risken är överhängande att ett ensidigt synsätt och bristande helhetsperspektiv snarare cementerar våra olika perspektiv än leder oss framåt. Resonemang av typen ”Å ena sidan - å andra sidan” lockar sällan till läsning, men är nödvändiga för att på allvar skapa förståelse för ett problem där perspektiven är flera och komplexiteten stor. Om det bara är den som vässar budskapen bäst som får komma till tals, är risken stor att vi inte kommer vidare, eller djupare. 

Finns det över huvud taget fortfarande plats för en diskussion där det ryms fler än ett perspektiv? Jag vill hävda att det är nödvändigt för att komma framåt i utvecklingen. Så jobbar vi psykologer varje dag. En situation eller ett problem behöver granskas ur olika perspektiv för att en bra lösning ska kunna mejslas fram. Och detta är giltigt på såväl individ-, som organisations- och samhällsnivå.