Anders Ordqvist är arbets- och organisationspsykolog på "Hälsan och arbetslivet”, Västra Götalands Region (VGR) inbyggda företagshälsovård. Anders fackliga förtroendeuppdrag upptar 30 procent av arbetstiden och han har även den lokala styrelsens uppdrag att agera sambandscentral gällande covid-19 frågor.
Vad ingår i ditt arbete som psykolog på Västra Götalands företagshälsovård?
Utgångspunkten är att hjälpa till med arbetsmiljöfrågor. Vi stöttar alltifrån helägda regionala bolag som exempelvis Göteborgsoperan till stora verksamheter som Sahlgrenska och annan sjukvård. Det är en väldigt stor blandning. Som psykologer bidrar vi både med individsamtal och som konsulter inom arbetsmiljö och organisationsutveckling.
Hur har din verksamhet påverkats av coronapandemin?
De gruppuppdrag där vi föreläser och genomför gruppinterventioner har minskat rejält men individkontakterna är opåverkade. Konsultativt arbete gentemot chefer har på ett sätt ökat. De chefer som vi redan haft kontakt med tidigare hör av sig mer men alla chefer är inte fullt medvetna om att de kan få hjälp från företagshälsovården. Många chefer har ju fullt upp vid coronan och tar inte kontakt med oss.
I VGR har organisationspsykologer och sjuksköterskor etablerat en specifik linje, chefslinjen, där vi kan stötta just cheferna. Det har tagits emot väl men fortfarande ringer inte så många, vilket är synd.
Arbetsmiljöfrågorna har i och med covid-19 kommit mer i fokus. De flesta har ett systematiskt arbetsmiljöarbete men delar av det har inte varit så utvecklade, kunskapen har inte alltid motsvarat den situation som nu uppstått.
Detta kan jag också se i min fackliga roll. När medlemmar hör av sig till mig så handlar det mest om just arbetsmiljöfrågor. Här ser jag att jag också kan bidra utifrån mitt arbetsfält som psykolog inom företagshälsovård.
Hur har ditt förtroendeuppdrag påverkats av coronakrisen?
Om jag tittar brett har det inte ändrats radikalt men inriktningen på frågorna har blivit mer kring arbetsuppgifter, skyddsutrustning även för psykologer och också semesterfrågor. Där ser jag utifrån min erfarenhet ett annat fokus än tidigare.
Jag har fått mer att göra i den fackliga rollen utifrån dessa frågeställningar. Men samtidigt är det inte fler än tidigare som hör av sig, än så länge. På något sätt, av naturliga skäl, så är vi lite i en startposition nu och psykologerna har inte varit så påverkade som andra grupper. Men det finns signaler som visar att det kan bli mer aktuellt med nerdragningar, och organisatoriska förändringar. Risken finns ju att även psykologer kan beröras. Mer generellt i Västra Götaland har det fackliga arbetet mycket handlat om förändring av psykiatrin, där psykologers arbete och situation påverkas. Det kan bli ännu mer påtagligt ju mer tiden går och situationen med covid-19 fortsätter.
Vilka är de vanligaste ärendena inom ditt fackliga uppdrag som rör covid-19?
Arbetsuppgiftsförändringar, vad man som enskild medlem eller grupp ska gå med på, om chefer till exempel säger att några ska gå ut och hjälpa till i arbete där det finns risk för smitta. Där uppkommer frågor kring om arbetsgivarens rätt att beordra eller om det rör sig om frivillighet. Krisavtal är en allmänt viktig fråga utifrån de aspekterna. Jag hade trott ärendena skulle öka men det har inte varit någon dramatisk ökning, ännu.
Är det något som innebär nya utmaningar?
Det som är nytt är ”konflikten” mellan att människor vill hjälpa till och de centrala avtal och regler som finns. Människor vill generellt hjälpa till men det kan uppstå situationer där centrala avtal, regler och diskussioner hamnar lite i relation till att individer vill göra något, vill hjälpa till. Det är lite nytt att individen vill hjälpa till kontra de processer som finns. Det är lätt att hamna i bakvattnet om personer går med på saker och sedan måste man ha förhandling. Den fackliga processen är ju långsammare än viljan att hjälpa till. Medlemmarna kan bli frustrerade och de kanske tycker att det fackliga arbetet har en viss tröghet. Man vill gärna hjälpa till. Men det finns också lagar och regler att förhålla sig till.
Min kontakt med ombudsmännen har ökat för att få hjälp med de övergripande perspektiven. Jag har just nu nästan mer kontakt med ombudsmännen än med medlemmarna för att diskutera hur man ska förhålla sig till frågor som till exempel: Var går gränsen för ett anställningsavtal? Vilka uppgifter ska en psykolog att göra, ha krav på sig att göra? En del verksamheter kanske ska gå ut och genomföra behandlingsarbete på andra ställen än på den egna arbetsplatsen och där kan det finnas coronapatienter.
Har din kommunikation med medlemmarna påverkats? I så fall på vilket sätt?
Nej inte särskilt. Om man tittar på enskilda kontakter har de inte ökat men mer generella frågeställningar, skydd osv, de frågorna har ökat. Vi går ut med information till medlemmarna men det är inte utifrån corona.
Jag tänker att det kan komma mer individuella frågeställningar längre fram, beroende på vad som händer kring de här frågeställningarna och kring nedskärningar och organisatoriska förändringar.
I det lokala fackliga arbetet med olika samverkansgrupper saknar vi på många ställen fackligt arbete lokalt, det blir ett dilemma när man ska stödja medlemmarna. Vi behöver få fler som engagerar sig i den lokala samverkan. Arbetet kring covid-19 påverkas av det.
Har krisen givit dig erfarenheter som du har nytta av framöver?
Jag har fått större förståelse för kopplingen mellan mitt lokala fackliga arbete till det övergripande fackliga arbetet på ombudsmannanivå, på centrala nivåer. Jag har fått insikt och förståelse för de delarna, när jag sedan kommunicerar med medlemmar lokalt. Coronan har satt ljuset på de delarna så det har blivit tydligare.
Kort om Anders Ordqvist:
Titel: Arbets- och organisationspsykolog med förtroendeuppdrag i Västra Götalands Region.
Arbetsplats: "Hälsan och arbetslivet”, Västra Götalands inbyggda företagshälsovård.
Det fackliga uppdraget: Förtroendeuppdrag 30 procent av arbetstiden sedan ett och ett halvt år. Har den lokala styrelsens uppdrag att agera sambandscentral gällande covid-19 frågor. Ledamot i förbundsstyrelsen sedan kongressen 2020.
Om att arbeta fackligt: ”Ska man kunna jobba med förändring är det fackliga arbetet plattformen för det. Dessutom var det en möjlighet till utveckling. Jag vill bidra till utveckling både när det gäller arbetsmiljö och professionsmässiga aspekter och ge bättre förutsättningar för psykologerna.”