Stockholmsmoderaternas förslag om att snabbscreena skolklasser för adhd missar målet att förebygga utanförskap, ohälsa och kriminalitet, anser Kristina Taylor, Psykologförbundet i en debattartikel i Dagens samhälle.
Stockholmsmoderaternas förslag om att snabbscreena hela skolklasser i utanförskapsområden för adhd har debatterats livligt under de senaste dagarna. Som företrädare för den profession som står för huvuddelen av genomförandet av utredningar av olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vill Sveriges psykologförbund gärna bemöta förslaget.
Det är bra att politiker vill ta ansvar för tidiga insatser och förebygga allvarliga hinder för ett gott liv, för individer och för samhället. Men förslagen behöver bygga på ordentliga analyser, fakta, och inflytande från de professioner som har för frågorna adekvat utbildning, och som i sin dagliga yrkespraktik har direktkontakt med de aktuella utmaningarna. Utöver detta behöver politiken klara av att lagstifta och styra på ett sätt som respekterar alla människors lika värde och utgår från ett barnrättsperspektiv, vilket vi menar att det aktuella förslaget inte gör.
Sambandet mellan de förutsättningar som gäller för enskilda individer och forskning om hur det ser ut för olika grupper i samhället är på inget sätt enkelt. Vi kan, och bör, använda data på gruppnivå för att formulera hypoteser om vad kunskapen kan innebära för individer och för att utveckla behandlingsmetoder och andra åtgärder. Däremot kan, och bör, vi inte använda information från jämförelser mellan olika grupper för att dra förenklade slutsatser, som i det aktuella förslaget. Det framstår som ogenomtänkt och missar helt det i sig viktiga målet att förebygga ojämlikhet, utanförskap, ohälsa och kriminalitet.
En sådan komplex samhällsutmaning kräver istället en problem- och lösningsanalys som inkluderar en mängd faktorer, och analysen behöver i huvudsak rikta in sig på förändringar på strukturell nivå. Det finns en rad välbelagda sådana faktorer, som politiken inte har lyckats genomföra. Några exempel är en jämlik och välfungerande skola med ett aktivt elevhälsoarbete och tillgång till elevhälsans samlade professioner, goda förutsättningar för samverkan mellan olika huvudmän och verksamheter (till exempel skola, socialtjänst, primär- och specialistvård), och tidiga insatser samt tillgång till psykologisk behandling vid psykisk ohälsa. Varför inte börja med dessa?
Psykologförbundet uppmanar politiker med regionala, kommunala eller nationella uppdrag:
• att inte besluta om nya eller utökade uppdrag för den redan så ansträngda verksamheten inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, utan att tillföra pengar och säkra tillgången till de yrkesgrupper som krävs för att uppdragen ska kunna utföras.
• att bjuda in professionsföreträdare innan ni lägger fram lösningsförslag, så att vi kan bidra med relevant kunskap om de problem ni vill lösa politiskt.
• att möjliggöra konkret, systematisk och långsiktig samverkan mellan socialtjänst, förskola/skola och hälso- och sjukvårdens olika nivåer och verksamheter, bland annat genom att se över hur lagstiftning och administrativa system kan användas som möjliggörande och inte hindrande för samverkan.
• att fatta beslut utifrån kunskapen om att en god patientsäkerhet och elevtrygghet – däribland tillgång till rätt vård respektive rätt bemötande och undervisning i rätt tid – förutsätter en hållbar arbetsmiljö för medarbetarna inom vården respektive skolan.
• att säkerställa att psykologisk kunskap finns hos ledningen, tidigt i beslutsprocesser liksom i löpande utvecklingsarbete, i såväl primärvård och elevhälsa som i den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin. Inför en så kallad PLA-funktion (psykologiskt ledningsansvarig).
Kristina Taylor
Ordförande Sveriges psykologförbund