2018-10-29

Minnesord om Lisbeth Palme

Vi fick nyligen veta att en av förbundets hedersmedlemmar, Lisbeth Palme har avlidit. Många har vittnat om hennes stora engagemang i samhällspolitiska frågor och hennes insatser för barn och ungdomar, både nationellt och internationellt. Ingela Palmér, som har haft många förtroendeuppdrag inom förbundet, bidrar med egna upplevelser av ett nära samarbete med Lisbeth Palme under årens lopp. Det belyser både hennes engagemang för det unika barnet och hennes intresse och förmåga att arbeta på en övergripande nivå.

I Rinkeby

Mitt eget yrkesliv inleddes under 1970-talet som skolpsykolog i Rinkeby. Det var en stadsdel i uppbyggnad med stor inflyttning och flera nya skolor som startade. När elever skulle börja i årskurs 1 planerades sammansättningen av klasser utifrån önskemål från föräldrar och förskola. Jag besökte alla berörda förskolor, samlade in information och presenterade förslag till klassindelning. Ett av mina fokus var att bevaka att barn som behövde särskilt stöd skulle få det.

Vi i skolan samarbetade med barnomsorgen och jag hade kontakt med det s k konsultteamet, psykologer och kuratorer. Det handlade främst om att samverka kring rutiner för överföring och kontakter. Ett samarbete som senare utvecklades och formaliserades alltmer.

Under våren 1978 träffade jag Lisbeth Palme som då var psykolog i konsultteamet för förskolan. Vi hade båda uppmärksammat några barn som det skulle bli mycket svårt att erbjuda en bra skolplacering. Utan att här gå in i detalj på barnens behov så kom vi fram till att det skulle vara omöjligt med vanlig skolplacering, vi behövde tänka nytt. Och det gjorde Lisbeth!

Vårt mål var att barnen skulle få sin skolgång i en närbelägen skola. I samarbete med skolförvaltningen, socialtjänsten och PBU planerades för en skolform som skulle möta barnens behov. I efterhand framstår det tydligt för mig hur praktiskt inriktad, engagerad och kunnig Lisbeth var i våra kontakter med ansvariga beslutsfattare.

Detta var en del av starten på det som kom att bli Samverkansklasserna! Så här långt efteråt framstår det nästan osannolikt att det gick så bra och snabbt att få till stånd denna verksamhet. Jag ser med tacksamhet på att jag fick vara med om hur processen började och de många fina och kloka samtal jag hade med Lisbeth.

I svenska Unicefkommittén

Nästa möte med Lisbeth ägde rum inom ramen för Svenska Unicefkommittén. Hon var ordförande under åren 1987 – 1999.      Jag valdes in i styrelsen 1995 på förslag från Sveriges Psykologförbund och deltog där fram till år 2001.

Lisbeth visade här mycket stort engagemang för barns situation, rättssäkerhet, trygghet och hälsa. Hon hade en bred kunskap om barns situation, både nationellt och internationellt. Arbetet inom Unicef handlade mycket om att lyfta fram barns villkor, bedriva opinion och värna utsatta barn.

Min minnesbild av Lisbeths arbete är att hon mycket bestämt stod på barnens sida, att hennes grundvärderingar handlade om barns rättigheter och samhällets ansvar.

Hon fick ta del av svåra traumatiska upplevelser vid sina besök i krigsdrabbade länder. Hon deltog i den sk i Ruandakommisionen och fick där insikt i mycket svåra händelser i utredningsarbetet. Jag minns mycket väl när hon med stort allvar och stark empati redogjorde för styrelsen vad hon hade sett och upplevt. 

Ett område som hon var extra mycket engagerad i var situationen för barn i krig och barn på flykt. Hon hade en djup insikt i barnens problem men hon lyfte också fram att det kunde finnas möjlighet till läkande processer.

Barndagarna inom Sveriges Psykologförbund

Avslutningsvis vill jag lyfta fram några exempel på Lisbeths medverkan inom Sveriges Psykologförbund. Under 1990-talet genomförde vi flera Barndagar med representanter från aktuella barnrättsföreningar, riksdagens tvärpolitiska barngrupp, barnombudsmannen och förbundets barnyrkesföreningar. Min roll var att som 2:e vice ordförande i samråd med ordförande Birgit Hansson inbjuda till och leda de olika Barndagarna.

Lisbeth Palme deltog vid några möten och jag minns hennes intresse för olika sorts frågor, vare sig det handlade om samverkan mellan olika verksamheter, jakten på diagnoser eller barns situation i samhället.  Ibland hettade det till i diskussionerna, hon kunde vara mycket bestämd i sina uppfattningar men visade också stor respekt för andras synpunkter.

Lisbeth Palme grundade sin uppfattning på en ingående och bred kunskap om barns situation. Hon sökte hela tiden ny kunskap, hon var nyfiken och intresserad, fin och medkännande i sin kontakt.

Jag känner stor tacksamhet över att ha fått samarbeta med henne, jag ser henne som en förebild i många avseenden. Hon myntade ett uttryck som jag tycker att vi borde ta efter lite bättre:

”Psykologer! Ta pennan och skriv!”

Nu har jag skrivit. Tack Lisbeth!

Ingela Palmér

Nyheter

Minnesord om Lisbeth Palme

2018-10-29

Vi fick nyligen veta att en av förbundets hedersmedlemmar, Lisbeth Palme har avlidit. Många har...

Nationellt nätverksmöte med Sveriges psykologers HBTQ nätverk

2018-10-01

Välkommen till årets nationella nätverksmöte i Stockholm lördagen den 27 oktober!

Projekt för att motverka psykisk ohälsa bland unga

2018-08-23

Vi är stolta över att vårt påbörjade projekt för att motverka psykisk ohälsa hos barn och unga ha...

Psykologer deltar i projektet Säker suicidprevention

2018-08-20

Syftet med projektet är att förbättra suicidpreventionen och förebygga upprepade suicidförsök, sa...

Förbundets medverkan under EuroPride 2018

2018-07-27

För Sveriges Psykologförbund är likabehandling och respekten för grundläggande mänskliga...