Lyckat projekt för barn och ungas psykiska ohälsa i Västra Götalandsregionen

Hon fick stor frihet att bygga upp en verksamhet i Västra Götalandsregionen för barn och unga med psykisk ohälsa. Läs Hanna Rickstens berättelse.

K,11 år kommer på ett första samtal med sin mamma och pappa. Pappan har ringt till vår telefonjour och önskat hjälp för sin dotter som lider av stark rädsla för att lämna föräldrarna och beskriver att det varit stora besvär några månaders tid. De får en första tid hos mig två veckor efter att de har ringt. K ger ett vaket intryck och kan beskriva sina rädslor utan hjälp från föräldrarna. Hennes rädsla påverkar hennes vardag på olika sätt. Hon vågar inte sova hos kompisar eller i egen säng. Hon har svårt att låta föräldrarna gå och handla eller gå ut med hunden utan att hon blir försäkrad om att de kommer tillbaka. I skolan kan hon lätt bli orolig och då smsa sina föräldrar för att se om de mår bra. När vi pratar om det som är svårt blir hon ledsen och gråter, situationen känns hopplös.

Fick fria händer

Jag arbetar i ett tvåårigt projekt som kallas Ungas psykiska hälsa och som började januari 2017, på Läkarhuset i Kvillebäcken. Projektet innebär att ett antal vårdcentraler i Västra Götalandsregionen har ansökt om statsbidrag för att förstärka första linjens vård av barn och unga med psykisk ohälsa i form av tre psykologer och en socionom. Arbetet har inneburit att från grunden bygga upp en mottagning för barn och unga. Detta har innehållit att ta fram rutiner och processer, sätta sig in i regionala medicinska riktlinjer, informera samverkanspartners om vår verksamhet i olika sammanhang, upparbeta samarbeten med närliggande vårdgrannar, nätverksträffar med projektets olika deltagare, och en hel del utbildningar. Vi fick stora friheter att utforma verksamheten och bra stöd från ledningen. Drygt tio vårdcentraler i regionen, såväl offentligt som privat drivna, är med i projektet. Fokus ligger på korta behandlingsinsatser för mild till måttlig psykisk ohälsa individuellt och i grupp. Vi utreder inte neuropsykiatriska tillstånd som ADHD eller autism och vi behandlar inte allvarlig psykisk ohälsa.

Tills vårt andra besök har K fått arbeta med avslappningsövningar i samband med sömn. Tillsammans pratar vi om vad hon vill kunna klara av och vad som är viktigt för henne i hennes liv. Att kunna sova över hos vänner är något hon verkligen vill klara av. Vi tar fram en träningsstege över situationer som väcker oro och hur hon ska kunna närma sig detta gradvis. K är motiverad till att det ska bli bättre för henne. Mamma och pappa får också information om att de också behöver göra förändringar för att inte hjälpa K att undvika situationer eller ge henne försäkringar som vidmakthåller oron.

Familjer har fallit mellan stolarna

På Capio Läkarhus Kvillebäcken har vi tagit emot barn, unga och deras familjer sedan mars 2017. Vi tar inte emot remisser, utan familjerna får ringa till oss för att få en tid. Detta gäller för samtliga enheter i projektet. Även andra vårdgivare eller skolhälsovård kan ringa oss för konsultation. Söktrycket är högt och ibland behöver vi göra tillfälliga stopp för nybesöksintag. Vi märker att behovet av tidiga insatser är mycket stort. Dessa familjer har ofta sökt hjälp på BUP men inte bedömts ha tillräckligt allvarliga problem, medan skolhälsovården ofta inte kan erbjuda strukturerad behandling av till exempel ångesttillstånd eller depression. Familjerna har på ett olyckligt sätt fallit mellan stolarna i vårdkedjan. Andra kanske nyligen har insett att de har svårigheter som de behöver hjälp med och söker oss av den anledningen och vi har då möjlighet att vända en negativ utveckling i tid. Enligt krav- och kvalitetsboken 2017 (kap 2.2.2) ingår det i varje vårdcentrals grunduppdrag att göra en första bedömning av psykisk ohälsa hos barn och unga vad gäller symtombild, svårighetsgrad och behov av insatser samt erbjuda nödvändig behandling på primärvårdsnivå. Tyvärr får vi ibland höra att familjer sökt hjälp på sin vårdcentral men fått höra att de inte tar emot barn med psykisk ohälsa. I vårt uppdrag ingår att vara stöd och ge konsultation åt vårdcentraler i regionen.

Vanligast med ångest, nedstämdhet och depression

De vanligaste sökorsakerna är ångest och oro, nedstämdhet och depression och stressrelaterade besvär. En annan vanlig sökorsak är barn med ilska eller utagerande och utmanande beteende. Vi träffar allt från sjuåringen som blir arg i skolan och hemma, till sjuttonåringen med stressrelaterade besvär kopplat till höga prestations- krav, till föräldrarna som vill ha en bättre relation till sina barn, till tolvåringen med kräkfobi. Vi arbetar oftast med kognitiv beteendeterapi enskilt eller i grupp, föräldrastöd enskilt eller i grupp, bedömningar, remisser till BUP eller andra instanser.

Tredje gången vi ses sover K bättre och har inte oroat sig för att något ska hända föräldrarna i samma utsträckning. Hon har arbetat med att inte smsa föräldrarna direkt när oron kommer utan vänta, vilket har gjort att hon nu märker att oron går över av sig själv. K beskriver att problemet nu besvärar henne 6 av 10 jämfört med 10 av 10 som det var i början. Hon verkar också gladare idag. Hon får i uppgift att utmana sig att sova över hos olika kompisar.

En vanlig dag på min arbetsplats innehåller såväl individuella samtal med barn, familjer eller enbart föräldrar, telefonrådgivning, teammöte eller olika kontakter med till exempel skola. Eftersom vi ingår i ett projekt behöver vi registrera alla nya kontaktar, samt ombesörja att familjer fyller i en enkät efter avslutad kontakt med frågor kring bemötande, väntetid, behandlingseffekt, med mera. En stor del av arbetet med att jobba med barn och unga innebär kontakter med skolkurator, klasslärare, skolpsykolog, olika vårdnadshavare, BUP, Socialtjänsten, läkare på vårdcentral eller Ungdomsmottagning. Eftersom vi också tar emot barn från hela regionen kan det potentiellt sätt bli en stor mängd externa kontakter. Barn är i större utsträckning än vuxna beroende av sin kontext och att omgivningen hjälper dem och gör anpassningar. En tioåring med kräkfobi behöver föräldrarnas stöd för att behandlingen ska fungera. Jag jämför med den tid då jag själv arbetade med vuxna, och tänker att för varje besök med en vuxen patient krävs det åtminstone två besök när det gäller barn. Istället för antal besök per dag borde vi kanske fundera på hur många personer vi möter och behöver förhålla oss till på en dag?

Vår fjärde gång blir vår sista. K sover nu hos kompisar utan problem. Hon sover i egen säng och uppfattas inte längre som tillbakadragen. Hon själv skattar problemet som 3 av 10. När vi säger hejdå ger hon mig en kram. K har vågat utmana sin rädsla och kunnat göra saker hon vill istället för att bli begränsad av rädslan.

Olika typer av gruppverksamhet

Eftersom behovet och efterfrågan av vård är stor arbetar vi mycket med gruppverksamhet, både för barn, föräldrar och familjer. Vi har tre olika typer av föräldrastödsgrupper: Alla barn i centrum (ABC), Känslostarka barn och Hantera oro. ABC är en generellt hållen för- äldrastödsmodell som främst arbetar med att stärka den positiva relationen mellan barn och föräldrar. Känslostarka barn riktar sig till föräldrar till barn som saknar färdigheter i att hantera egna känslor vilket kan leda till ilskeutbrott och rigiditet. Hantera oro är en kurs för föräldrar till barn med mild till måttlig ångestproblematik. Vi arbetar också med grupper där barnen deltar. Våga mera riktar sig till ungdomar med ångestproblematik och deras föräldrar. Vi har en grupp för äldre tonåringar som är baserad på medveten närvaro, ACT och konstnärliga tekniker. Jag har arbetat mest med Träning för medveten närvaro och resiliens; en mindfulnessbaserad, transdiagnostisk gruppbehandling för barn i åldern 10-14 år som har oro eller ångest, stressrelaterade besvär, sömnbesvär, negativ självbild, nedstämdhet eller problem med ilska. Metoden är utformad för att passa primärvård. Under åtta tillfällen träffas gruppen med två instruktörer och arbetar med olika tekniker i medveten närvaro. Jag har haft flera grupper och deltagarna beskriver olika typer av förbättringar. 

”Jaghar lärt mig att jag inte ska fly från mina jobbiga känslor utan titta på vad jag känner. Att andas och ha kontroll och inte bara reagerar utan tänka innan.”
”Jaghar lärt mig att stanna upp och vara nyfiken, det har hjälpt mig mycket!”
”Det är först nu som jag har lärt mig hur jag ska hantera mina känslor.”
”Att faktiskt utsätta mig för något och då reflektera över vad jag känner och varför har hjälpt mig.”
”Jagkan koncentrera mig på lektionerna efter att ha tagit tre medvetna andetag.”
”Jaganvänder SOAS och går ifrån istället för att slåss när jag blir arg.”
”Jagkan använda andetaget för att lugna ner mig själv istället för att skrika.”

Vi har på kort tid byggt upp en fungerande verksamhet som har kunnat ta emot barn och unga med korta väntetider. Även om vi ibland måste göra tillfälliga intagningsstopp för individuella kontakter kan vi alltid erbjuda telefonrådgivning och har ofta plats i någon av grupperna. Att se en förändring hos ett barn som K ske på så kort tid som fyra gånger, eller höra barn som gått i någon av våra grupper beskriva att de nu kan skratta åt sin rädsla istället för att styras av den, eller höra föräldrar beskriva att familjesituationen är mindre konfliktfylld efter att de gått i en av våra föräldrastödsgrup- per är de stora vinsterna med arbetet.