Så möter du utmaningarna i din arbetsmiljö

Sjukskrivningarna bland psykologer ökar. Det talas till och med om att psykologyrket håller på att bli ett riskyrke. Läs om riskerna i yrket och hur de kan avhjälpas.

Psykisk ohälsa hos psykologer

Andelen sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa fortsätter att öka i Sverige och under perioden juni 2011 till juni 2017 ökade andelen sjukskrivna för psykisk ohälsa med 129 procent. Siffror från Försäkringskassan visar att i oktober 2017 uppgick andelen sjukskrivna för psykisk ohälsa till cirka 46 procent av alla sjukskriv- ningar och de diagnoser som ökar mest är anpassningsstörningar och reaktion på svår stress. Kvinnor är i högre utsträckning än män sjukskrivna för psykisk ohälsa. Under hösten 2017 har bland annat Psykologtidningen redovisat att psykologer tillhör de yrken vars sjukskrivningar ökar mest och där prognosen visar på en fortsatt ökning. Det talas till och med om psykologyrket som ett riskyrke. Vad händer när de som ska vårda andra själva blir sjuka? När psykologer inom primärvården som är samhällets första linje vid psykisk ohälsa insjuknar och blir frånvarande på grund av stress och organisatoriska faktorer får det påverkan på flera nivåer samtidigt.

Att arbets- och stressrelaterad ohälsa utgör ett stort lidande och får ekonomiska konsekvenser för den enskilda individen och fördennes anhöriga är för många självklart. De allra flesta är nog även överens om att sjukskrivningar, framförallt när de tenderar att bli långdragna, orsakar kostnader och ”besvär” även för arbetsplatsen. Arbetsbelastningen tenderar att öka för andra kollegor, pågående utvecklingsuppdrag bromsas och patienter ska bokas om. Men vilka andra konsekvenser får det? Vad händer med de patienter som har en pågående kontakt och vars behandling får bromsas? Eller de patienter som får byta psykolog mitt i en pågående kontakt på grund av att psykologen blivit sjuk? Om vi vidgar perspektivet så inser vi ganska snabbt att psykologers ökade ohälsa blir en fråga med många bottnar och som får många ringar på vattnet i samhället. Sen behöver vi komma ihåg att sjukfrånvaro föregås av sjuknärvaro, alltså när vi är på arbetet men inte är i form och alltså inte kan prestera som när vi är fullt friska. Även sjuknärvaron får konsekvenser men är svårare att mäta och att komma åt.

Arbetsmiljöns koppling till psykisk ohälsa

Orsakerna bakom psykisk ohälsa är många och ibland är det svårt att avgöra vad som är den utlösande faktorn. Det vi vet är dock att arbetsmiljöfaktorer har en stor påverkan på den psykiska hälsan. I Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) rapport från 2014 sammanfattas forskningsläget gällande arbetsmiljöns koppling till psykisk ohälsa. I rapporten fokuseras på utmattning och depression och de faktorer i arbetsmiljön som har en tydlig koppling till ohälsa är:

  • Höga krav och små möjligheter att påverka
  • Bristande medmänskligt stöd i arbetsmiljön
  • Konflikter och mobbing
  • Liten belöning i förhållande till ansträngningen
  • Osäker anställning
  • Nattarbete
  • Långa arbetsveckor
  • Skiftarbete

Det pågår även spännande forskningsprojekt där typiskt manliga och typiskt kvinnliga arbetsplatser jämförs där resultaten visar på att effekten på den psykiska hälsan är likartad när kvinnor och män utsätts för samma faktorer i arbetet. I mars 2016 gav Arbetsmiljöverket ut föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) med syfte att främja en god arbetsmiljö och förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön. I föreskriften regleras:

  • Arbetsbelastning
  • Arbetstiders förläggning
  • Kränkande särbehandling

Den finns tydliga kopplingar till SBUs rapport och till rådande kunskapsläge. Föreskriften ställer krav på arbetsgivaren att öka kunskapen om förebyggande arbete inom dessa frågor hos chefer och arbetsledare samt att det ska finnas mål inom den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Organisatorisk arbetsmiljö

Arbetsmiljöverkets definition av organisatorisk arbetsmiljö lyder: Villkor och krav i arbetet som handlar om:

  • Ledning och styrning
  • Kommunikation
  • Delaktighet, handlingsutrymme
  • Fördelning av arbetsuppgifter
  • Krav, resurser och ansvar

I definitionen av krav belyser man att kraven kan vara av både kognitiv, emotionell och fysisk natur. Föreskriften tydliggör också arbetsgivarens ansvar i att göra prioriteringar då det uppstår obalans mellan krav och resurser.

Social arbetsmiljö

Definitionen av social arbetsmiljö lyder: Villkor och förutsättningar för arbetet som inkluderar:

  • Socialt samspel
  • Samarbete
  • Socialt stöd från chefer och kollegor

Psykolog i primärvården

Tittar vi bakåt så är det relativt kort tid som det har funnits psykologer i primärvården. På många håll i landet är det fortfarande inte en självklarhet att ha anställda psykologer på en vårdcentral och många psykologer delar sin arbetstid mellan flera vårdcentraler. Ändå beräknas runt en tredjedel av patienterna i väntrummet på en svensk vårdcentral lida av psykisk ohälsa. Dessa bakgrundsfaktorer kan förklara en del av de arbetsmiljöproblem som flera psykologer inom primärvården vittnar om.

Rollotydlighet

Psykologen har inte alltid en tydlig roll eller ett tydligt uppdrag. Flera psykologer berättar om hur de själva, utan stöd av ledning, behöver formulera sina egna uppdrag och tydliggöra sin kompetens och roll. Gränsdragningar till andra yrkesgrupper är inte alltid självklar, vilket ökar risk för konflikter och kränkande särbehandling.

Arbetsbelastning

Många vittnar om en hög arbetsbelastning med både många patienter och krav på hög produktivitet men även svåra och tunga fall. De senare beskrivs ha ökat då psykiatrin, runt om i landet, har långa väntetider och många patienter ”blir kvar” inom primär- vården. Inom arbetsbelastning tillkommer även svåra etiska överväganden och svåra prioriteringar. Till exempel ”ska vi ge mycket till några få – eller lite till många”? Vad göra med de patienter som egentligen har en problematik som bättre kan tillgodoses av specialistvården men som inte får tid där eller som får en tid men väldigt långt fram i tiden?

Socialt stöd

Många psykologer är ensamma i sin profession på arbetsplatsen vilket gör det svårt att få stöd i professions- och metodfrågor. De som dessutom delar sin arbetstid mellan flera arbetsplatser riskerar även att hamna utanför gemenskapen och på så vis försvåras även det informella stödet från kollegor från andra professioner. Många psykologer vittnar även om att deras chefer har dålig kunskap om psykologens kompetens och arbetssituation vilket även minskar möjlighet till adekvat stöd från chef. När obalans mellan krav och resurser uppstår så hanterar arbetstagarna det ofta genom att antingen sänka kraven eller försöka att öka resurserna. När den egna påverkansmöjligheten är begränsad så sker detta ofta på ett osunt sätt. Det kan ske genom att minska kraven genom att sänka kvaliteten på arbetet eller genom att öka resurserna genom att hoppa över raster och arbeta ”osynlig tid”. Detta ökar riskerna för ohälsa. När kvaliteten på arbetet sänks finns även risk för så kallad samvetsstress då den egna bilden av hur arbetet borde utföras krockar med vad förutsättningarna tillåter.

Karriärvägarna för psykologer inom primärvården är på många håll begränsade och komplexiteten i uppdraget underskattas. Det, i kombination med få psykologer, innebär bland annat att nylegitimerade och oerfarna psykologer förväntas genomföra samma arbetsuppgifter som kollegor med mer erfarenhet, vilket leder till en högre arbetsbelastning då det sällan finns erfarenheter att falla tillbaka på. Mer erfarna psykologer erbjuds sällan någon strukturerad kompetensutveckling vilket minskar möjlighet till utveckling och påfyllnad. Att sedan arbeta med psykologin som utgångspunkt i en miljö där det medicinska paradigmet är så starkt kan också vara en utmaning och ställer krav på integritet i kombination med god samarbetsförmåga och självförtroende. Vad kan den enskilda psykologen göra? Arbetsmiljöansvaret delas mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som medarbetare behöver vi läsa in oss och skapa en förståelse för den egna arbetssituationen och sedan nyttja de resurser som finns tillgängliga eller söka nya resurser på ett sunt sätt. Exempel på resurser.

  •  Handledning
  •  Yrkesträffar med andra primärvårdspsykologer för både kunskaps- och   erfarenhetsutbyte samt stöd
  •  Fortbildning och kompetensutveckling
  •  Tid för förberedelser och efterarbete. OCH för reflektion.
  •  Professionsnätverk, både inom- och utanför den egna arbetsplatsen

Det är viktigt att delta i det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen och att föra en kontinuerlig dialog med chef och kollegor runt dessa frågor. Många arbetsmiljöfrågor är även verksamhetsfrågor och att arbete med dem gynnar både medarbetarnas hälsa och verksamhetens mål och effektivitet. Och i slutändan patienterna. Som medarbetare kan vi dock inte ta över, eller kompensera för, arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. Den enskilda psykologen kan inte lösa organisatoriska brister genom att öka den egna arbetsinsatsen med hälsan som insats. Det behöver alltid finnas en balans mellan mandat och ansvar och vi kan inte ta ett större ansvar än vad vårt mandat att påverka ger förutsättningar för. På individnivå är det viktigt att arbeta med gränssättning och att sträva efter balans genom god återhämtning.