Forskning
Psykologin är ung som tillämpningsområde, men de vetenskapliga rötterna går tillbaka till antiken. Man kan enkelt uttryckt säga, att den fråga man då brottades med var: Vem är människan? eller Vilken är människans natur?
Frågeställningen har för visso utvecklats avsevärt, men kanske är detta ändå fortfarande ämnets kärna – och vars angelägenhetsgrad knappast avtagit. I likhet med flertalet vetenskaper var psykologin således länge en del av filosofins utveckling. Under inflytande av naturvetenskapernas framväxt kom den att så måning om att skilja ut sig som en egen disciplin. Därmed skapades också förutsättningar för en psykologisk profession, som utvecklats med starka band till psykologi som ett akademiskt ämne och med alltmer strikta krav på etik och vetenskaplig grundad kunskap.
I modern tid har psykologi som profession både differentierats och vuxit dramatiskt. Ämnets samhällsrelevans har skapat förutsättningar för en expansiv och mångfacetterad, internationell forskning. Den breda relevansen innebär också, att psykologi är ett självklart inslag i ett stort antal kvalificerade utbildningar. Vidare sker psykologisk forskning i ökande grad i flerdisciplinär samverkan.
Psykologin söker i stor utsträckning förklara och förstå det latenta, outtalade och icke direkt iakttagbara hos människan. Detta skapar metodologiska problem, men också innovationer, och reser vetenskapsteoretiska frågor. Under sin utveckling har den akademiska psykologin varit förankrad i ett antal vetenskapliga traditioner och skilda kunskapsideal.
Också idag kan man bland ämnets företrädare och inom dess forskning finna rikt varierande utgångspunkter. I mötet mellan dessa ligger en potential till fördjupade insikter och ämnets förnyelse.