Anna Norlén – finalist till Stora Psykologpriset

Anna Norlén har i hela sitt yrkesliv arbetat med barn utsatta för våld i olika former, så som försummelse, misshandel och sexuella övergrepp. Hon har jobbat inom socialtjänsten, på BUP Traumaenhet i Stockholm och på Rädda Barnens Centrum för stöd och behandling. Numera är hon verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen i Stockholm. Och nästa år är hon klar med sin doktorsavhandling, en utvärdering av traumabehandling för barn i åldern 0–6 år med metoden Child-Parent Psychotherapy (CPP).

Att bli utnämnd till en av finalisterna till Stora Psykologpriset ser Anna Norlén som ”ett kvitto”.

– Utnämningen är ett slags kvitto på att jag i många olika verksamheter och under lång tid bidragit med utveckling och spridning av psykologisk kunskap om utsatta barn. Det känns ärofyllt att platsa i finalen, säger hon.

Varför blev ditt område ”utsatta barn”?

– Det var egentligen en slump. Jag var 27 år när jag började inom socialtjänsten och i mitt jobb mötte jag barn som utsatts för ganska extremt våld. Det var en härva av missbruk, psykisk ohälsa, sexuella övergrepp och fattigdom. Det var skrämmande, jag blev också tagen, många värjde sig, men jag kände att jag med mitt intresse för barns utveckling och behov kunde bidra och göra något för de här barnen, säger Anna Norlén och fortsätter:

– Jag tyckte också det var intressant att klura ut vilken hjälp just den här lilla människan har behov av just nu. Även om man är 3 år har man ju rätt att få veta vad som hänt och vad som kommer att hända. Jag blev nyfiken på att ta reda på hur man kommunicerar på ett hjälpsamt sätt med små barn om väldigt svåra saker.

Enligt Anna Norlén har det hänt mycket under de trettio år som hon jobbat inom traumafältet.

– Även om området utsatta barn fortfarande är eftersatt, så är man i dag generellt bättre på att möta och förstå dessa barn; det finns en ökad kunskap om konsekvenser av våld och metoder för att hjälpa. Man har mer av ett helhetsperspektiv och ser behovet av att samarbeta.

Du jobbar kliniskt och deltar i forskning – växelverkar dessa?

– För att utveckla bra metoder av god kvalitet behöver det finnas ett samband mellan klinik och forskning. Evidensbaserade metoder bygger på studier och klinisk erfarenhet, vi behöver patienternas feedback: funkar behandlingen - vad säger barnen? Jag har under mina år i yrket mött många barn och familjer som hade behövt bättre hjälp. Jag hoppas såklart att vårt forskningsprojekt ska leda till att fler barn får effektiv traumabehandling.

Hur ser du på psykologins roll i framtiden?

– Jag hoppas att vi psykologer kan bidra på en bred front, inte bara när det gäller specialiserad vård utan även ge mer rådgivning, att vi samarbetar mer med skola, förskola och andra yrkesgrupper. Det finns ett stort behov hos barn och unga att få vägledning; vad gör man när man inte mår bra? Det behövs många bra vuxna som har redskap för det, jag hoppas den kunskapen får mer plats – och att vi kan samarbeta mer. Att se skriften Stopp! Min kropp!, som jag skrev för många år sedan, spridas och utvecklas liksom att följa hur modellen ”Traumamedveten omsorg”, som jag importerade till Sverige, kommer personal på flyktingmottagningar och skolor till godo är roligt och meningsfullt i den andan.

Vad hoppas du själv bidra med framöver?

– Jag vill jobba ännu mer för att se till att de yngsta barnen som varit med om svåra händelser får bra hjälp snabbt. Det är så viktigt och så mycket bättre med tidiga insatser, och det spar både lidande och pengar.

Om Anna Norlén

• 58 år
• Legitimerad psykolog
• Legitimerad psykoterapeut
• Verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen
• Doktorand vid Karlstad universitet, skriver på sin avhandling som beräknas vara klar sent år 2024.
• Tog 2013 initiativ till att introducera den australiska modellen ”Trauma Informed Care” (TIC) i Sverige som här ofta kallas ”Traumamedvetenhet omsorg” (TMO) och som vänder sig till personal inom skola, familjehem, institutionsvård, flyktingmottagningar med mera, för att bättre kunna bemöta barn och unga som upplevt svårigheter och trauman.
• Har skrivit Stopp! Min kropp! (Rädda barnen, 2013), en handbok för vuxna i hur man pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp; medverkar i antologin Angeläget om maktlekar. En antologi (Alltid förlag, 2011); och medförfattare till boken Barn, unga och trauma. Att uppmärksamma, förstå och hjälpa (Natur & Kultur, 2019), som hon skrivit tillsammans med Kjerstin Almqvist och Björn Tingberg.
  
  

Här kan du läsa mer om Stora Psykologpriset, årets finalister, juryns omdömen, tidigare pristagare samt om årets prisceremoni. 

Foto: Martin Runeborg