Vad gör en psykolog i hälso- och sjukvården?

Nedan följer en översikt över vad psykologer bidrar med i verksamheten och vilka risker och utmaningar som uppstår när psykologers kompetens saknas. Denna sammanställning lyfter också fram varför det är så viktigt att värna om och satsa på psykologer inom hälso- och sjukvården, för att långsiktigt trygga vårdkvaliteten och patientsäkerheten. 

Vad psykologer bidrar med – och konsekvenser vid psykologbrist 

Diagnostik och utredning 

Psykologer har en unik kompetens att diagnosticera och utreda psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd. En viktig del är differentialdiagnostik – att skilja på tillstånd som är likartade och att avgöra om något inte är psykiatri. På motsvarande sätt som en psykiatriker har differentialdiagnostisk kompetens inom kroppens tillstånd och sjukdomar, har psykologer kompetens att göra avvägningar mot exempelvis inlärningspsykologi, neuropsykologi, personlighetspsykologi, utvecklingspsykologi, organisationspsykologi, med mera. 

Vid psykologbrist: Om det saknas psykologer räcker inte utredningskapaciteten till. Det leder till att patienter inte får de utredningar de behöver, vilket försämrar vårdkvaliteten och ökar risken för felaktiga insatser – särskilt inom den specialiserade psykiatrin (barn, unga och vuxna), rättspsykiatrin samt inom primärvården.

Psykologisk behandling 

Psykologer är experter på psykologisk behandling, på motsvarande sätt som läkare är experter på medicinsk behandling. Psykologisk behandling utgör (ibland i kombination med medicinsk behandling) grunden för arbetet med att behandla och förebygga psykisk ohälsa och olika psykiatriska tillstånd. Exempel på psykologisk behandling, som legitimerade psykologer har kompetens för, är KBT (kognitiv beteendeterapi) och PDT (psykodynamisk terapi). Behandlingsprocessen omfattar alltid bedömning (diagnostik), behandling och utvärdering. Psykologprogrammet är den enda grundläggande yrkesutbildningen i Sverige där detta lärs ut i teori och praktik.  

Vid psykologbrist: Brist på psykologer innebär att patienter får vänta länge på eller helt går miste om psykologisk behandling och endast får medicinsk behandling, så som förskrivning av antidepressiva med mera. Detta trots att den statliga God och nära vård-reformen och Socialstyrelsens riktlinjer slår fast att psykologisk behandling ska likställas med medicinsk behandling och vara förstahandsval vid mild till medelsvår depression och ångest. Att patienter med psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser inte får rätt stöd och behandling i tid riskerar att försämra den psykiska ohälsan samt kan även öka risken för suicid.

Kvalitetssäkring av psykologiska metoder inom andra yrkesgrupper 

Psykologer handleder och utbildar inte bara nya psykologer och PTP-psykologer, utan även andra yrkesgrupper, som ibland arbetar med psykologisk metodik (till exempel sjuksköterskor, kuratorer, arbetsterapeuter, läkare). Psykologer bidrar med kunskap diagnostik, behandlingstekniska frågor, frågor om bemötande, hur psykologiska insatser kan utvärderas och följas upp, med mera. 

Vid psykologbrist: Utan psykologer som handleder och ger konsultation riskerar verksamheten försämrad vårdkvalitet och ökad risk för patientsäkerheten. 

Verksamhetsutveckling och ledningsstöd 

Psykologer, särskilt de med ledningsansvar (PLA), utvecklar kvaliteten på de psykologiska insatserna och stärker patientsäkerheten. Det görs i arbetet som ledningsstöd, i vårdprocesser och i samarbete med andra professioner. Psykologer bidrar också till att införa ny kunskap, nya behandlingsmetoder, förbättra rutiner och identifiera risker för vårdskador (utifrån forskning, riktlinjer och vårdprogram), med mera.  

Enligt Psykologförbundets kartläggning från 2024 anser 92 procent av verksamhetscheferna att psykologer med ledningsansvar (PLA) bidrar till ökad verksamhetsnytta.  

Vid brist på PLA: Om verksamhetschefen inte är psykolog, och om det inte heller finns en psykolog i klinikens ledningsgrupp, saknas relevant kompetens för att leda utvecklings- och patientsäkerhetsfrågor som rör de psykologiska insatserna.

Implementering av ny forskning och evidensbaserade metoder  

Psykologer i allmänhet, och specialistpsykologer i synnerhet, är specialiserade på komplexa patientärenden och på att utveckla verksamheten genom bland annat arbetet med vårdprocesser i samarbete med andra professioner. Det kan handla om att implementera ny forskning, kunskap och nya metoder men också utarbeta rutiner för att förebygga vårdskador samt uteblivna effekter vid behandling.  

Vid brist på specialistpsykologer: Utan specialistutbildade psykologer saknas specialistkompetensen att hantera komplexa patientärenden. Mindre erfarna psykologer får inte det stöd som krävs för att de ska kunna arbeta säkert med svåra patientärenden, vilket leder till minskad patientsäkerhet och vårdkvalitet.