Om psykologisk behandling och psykoterapi
I presentationen nedan ges Sveriges Psykologförbunds syn på likheter och skillnader mellan psykologisk behandling och psykoterapi. Psykologisk behandling är ett samlingsbegrepp för de metoder som syftar till att främja hälsa och minska ohälsa och som grundar sig på psykologin som vetenskap och som utvärderas med vetenskapliga metoder. Exempel på psykologisk behandling är psykoterapi, som alltså är en underkategori till psykologisk behandling. Det finns flera olika psykoterapimetoder.
Psykologisk behandling
Psykologisk behandling är ett samlingsbegrepp för de metoder som syftar till att främja hälsa och minska ohälsa och som grundar sig på psykologin som vetenskap och som utvärderas med vetenskapliga metoder. Legitimerade psykologer har kompetens att utöva, övervaka och ansvara för psykologisk behandling, på motsvarande sätt som legitimerade läkare har kompetens att utöva, övervaka och ansvara för medicinsk behandling. Behandlingen innebär förändringsarbete inriktat mot beteenden, tankar, känslor, relationer och upplevelser. Förändring kan innebära båda ”reell” förändring, ökad acceptans, nya förhållningssätt, och ny förståelse. Exempel på psykologisk behandling är: hälsofrämjande och förebyggande insatser, olika former av psykoterapi, internetterapi, träningsprogram, neuropsykologisk rehabilitering, biblioterapi, utredning som terapeutisk process, med mera.
Psykoterapi
Psykoterapi innebär ett systematiskt och metodstyrt arbete med psykologisk förändring, det vill säga med tankar, känslor, beteendemönster, upplevelser och/eller relationer. Det finns flera olika psykoterapeutiska metoder. Den psykoterapeutiska metoden bygger på en eller flera specifika psykologiska teorier samt på forskning. De olika psykoterapimetoderna kan skilja sig åt avseende vilka målsättningar som det är lämpligt att arbeta med. Det psykoterapeutiska arbetet sker inom ramen för personliga möten och i en professionell relation. Förutsättningar för att arbetet ska lyckas är att det sker i gott samarbete mellan psykolog och klient, att klienten ges möjlighet att granska sin egen motivation för det förestående förändringsarbetet, samt att den professionelle har god självkännedom och empatisk förmåga. Det går att specialisera sig i några av de psykoterapeutiska metoderna. En specialistpsykolog har då uppnått en fördjupad kompetens med ökad självständighetsgrad och flexibilitet inom den eller de psykoterapimetoder som ingått i specialistutbildningen.